Lår

Lår, anat., hos menniskan den del af nedre lemmen, som sträcker sig från bäckenet till knäet. Framtill utgör ljumskvecket en bestämd gräns; baktill och lateralt öfvergår låret omärkbart i säte och höft. Stommen för låret är lårbenet (femur), som är den längsta och gröfsta knotan i menniskans skelett. Dess långa mellanstycke, »skaftet», är trindt, otydligt trekantigt, bågböjdt, med konvexiteten framåt, och derigenom något elastiskt. Denna dess böjning uppstår, först då individen börjat gå. Liksom en del andra dylika långa knotor består skaftet af en ganska fast och tät benmassa, omslutande en märgfylld håla. De starkt svällda ändarna utgöras deremot af porös bensubstans, omgifven af en tunn, fastare skålla. Nedre änden företer två knölar, som med broskklädda ytor i knäet leda mot skenbenet. Den öfre änden är delad i 2 grenar, af hvilka den ena nästan i fortsättning af skaftet skjuter upp lateralt, såsom den i det yttre märkbara höftknölen. Den andra åter stiger upp medialt, och såsom en hals uppbär den på sin ände en stor knapp (lårbenshufvudet), med sferisk yta, större än halfklotets. Lårbenshufvudet hvilar i en lika formad håla (ledpanna) på utsidan af höftbenet och ledar deri (se Höft). Lårbenet omgifves af väldiga muskler, som gifva det dess koniska form och, gående i längdriktningen (med fästen i vexlande ordning på 2 eller 3 af de fyra knotorna höft-, lår-, sken- och vad-ben), utföra de rörelser, af hvilka höftled och knäled äro mäktiga, häri dock hjelpta af musklerna på höften. De främre musklerna böja låret och sträcka läggen; de bakre tvärtom. De mediala draga ena lemmen mot eller förbi den andra; vissa höftmuskler draga de undre lemmara isär, andra rulla dem kring deras längdaxlar. Muskelmassan omgifves af en stark, flerestädes vid knotor fäst fascia, vid hvilken huden är så intimt förenad, att den på muskelstarka subjekt vid kraftig muskelspänning icke kan upplyftas eller knipas. I midten af ljumsken utkomma lårets främre stora nerver och kärl ur bäckenet; mot dess kant kan arteren lätt sammantryckas för hämmande af blödning icke blott från låret, utan ock från knä, lägg och fot, som alla få blod ur detta kärls fortsättningar. Lårets bakre kärl och nerver utgå ur bäckenet under de tjocka sätes-(höft-) musklerna. Nerven (nervus ischiadicus) stryker ned tätt bakom höftknölen och är der tillgänglig för massage vid den form af neuralgi deri, som kallas ischias. G. v. D.