Lauraeus

Lauraeus, Gabriel, prest, föddes i Åbo d. 18 April 1677 och blef 1696 student derstädes, men måste för sitt uppehälle syssla med guldsmedsoch urmakeriarbetens förfärdigande, för hvilket han egde särdeles god fallenhet. Han utnämndes 1702 till bataljonspredikant vid Björneborgs regemente och befordrades sedermera till regementspastor samt utstod i rikt mått krigets vedervärdigheter, såsom i slaget vid Gemauerthof 1705, der han erhöll flere svåra blessyrer, och vid Ljesna 1708, der han miste alla sina tillhörigheter, och der alla hans medbröder utom en stupade eller blefvo fångna, så att L. blef ensam prest vid fem regementen samt konungens hofstat och artilleriet. Efter slaget vid Poltava, 1709, i hvilket han äfven var med, sökte han sig under en mödosam ridt fram till konungen i Bender, men blef icke långt derefter tillfångatagen af ryssarna under ett ströftåg uppåt polska gränsen. Han fördes till Moskva och 1712 till Tobolsk, der hans mekaniska färdighet väsentligen bidrog till hans eget och hans olyckskamraters uppehälle under fångenskapen, hvarjämte han blef lärare hos tyska församlingen derstädes. Hemkommen 1721, fick han 1724 Loimijoki pastorat i Åbo stift, blef 1729 prost och utnämndes 1749 till förste teologie professor och domprost i Åbo. Död derstädes d. 10 Aug. 1753. L. var ledamot af presteståndet vid riksdagarna 1731 och 1746--47, valdes 1747 till ledamot af Vetenskapsakademien och blef 1752 teol. doktor.