Laurentius Norvegus

Laurentius Norvegus (L. "den norske") l. Laurentius Nicolai (Lars Nilsson), vanligen kallad Klosterlasse, jesuit, föddes i Norge 1538, uppfostrades af jesuiterna i Louvain och kom derifrån till Polen. Lärd, vältalig och smidig, fanns han af katolska kyrkans ledare särdeles lämplig att användas vid det sedan 1572 fortgående försöket att genomföra en kyrklig reaktion i Sverige. I April 1576 anlände han till Stockholm, der han sedan i fyra år verkade enligt föreskrifter af kardinal Hosius, fördöljande, så godt sig göra lät, sin egenskap af katolik och jesuit samt hufvudsakligen nöjande sig med att understödja konungens liturgiska reformsträfvanden. I Aug. 1576 öppnades under hans ledning det af konung Johan tillskapade teologiska kollegiet i det forna gråmunkeklostret å Riddarholmen (deraf binamnet "Klosterlasse"), och i Jan. 1577 uppträdde han offentligt och disputerade med de till Stockholm kallade Upsala-professorerna. Den 1 Nov. 1577 höll han i Upsala, under ett besök i konungens följe, en offentlig predikan om helgonens åkallan och deras förböner. Denna predikan föranledde en motskrift från universitetets teologer, hvilken stegrade konungens förbittring mot universitetet. Men sedan det blifvit klart för Johan III, att påfven aldrig skulle lemna sitt medgifvande till hans förmedlingsliturgi, miste "Klosterlasse" konungens gunst samt blef, efter ett mot ofvannämnda kollegium riktadt folkupplopp, våren 1580 förvisad till Drottningholm, hvarefter han i Aug. s. å. lemnade riket. -- Då Gustaf II Adolf 1621 eröfrade Riga, var L. N. en af de jesuiter, som fördrefvos ur staden. Det berättas, att konungen utfarit mot honom i häftiga tillmålen, men att den gamle katoliken svarat med mycken värdighet. Han dog i Vilna 1622.