Lesger

Lesger (af perserna kallade leksi, af georgier, osseter och armenier leki), ett antal stammar i Kaukasus, bilda den östra familjen i Kaukasusfolkens norra afdelning och äro bosatta företrädesvis i Dagistan, hvilket land de bebott från urminnes tid, samt s. derom i kretsarna Kuba, Sjemacha, Nucha och Sakataly. De omnämnas under namnet lechai af Strabon och Plutarchos, och deras namn förekommer ofta i georgiernas gamla krönikor, enär detta folks område i århundraden varit utsatt för deras infall och plundringar, tills de efter Sjamyls fall (1859) underkufvades af ryssarna. Lesgerna, hvilkas antal uppgår till omkr. 500,000, bilda flere af hvarandra fullkomligt oberoende stammar, som tala särskilda språk. Endast några hafva i nyaste tid blifvit närmare kända, så att man kan bilda sig ett närmelsevis klart omdöme öfver graden af deras frändskap sins emellan. De förnämsta af de hithörande folken äro avarer (hvilka hafva ingenting att skaffa med de under folkvandringen uppträdande avarerna), omkr. 200,000 (tillsammans med de närbeslägtade andierna och dido), från Sulakfloden på Dagistans norra gräns till floden Alasan i Sakataly, kasikumyker l. lak, omkr. 35,000, ö. om de förra, darginer (88,000) och tabassaraner (16,000), vid Kaspiska hafvet, kuriner (131,000), på ömse sidor om floden Samur, jämte aguler, rutuler och zachurer, hvilkas språk äro nära beslägtade med kurinernas, samt udiner (omkr. 10,000), hvilka, ehuru de nu innehafva endast några byar i Nuchakretsen, fordom voro vidt utbredda öfver Kuraslätten. Alla dessa lesger äro mer eller mindre smärta och högväxta, med rak näsa och tunna läppar, mörka, blixtrande ögon samt vanligen mörkt hår och skägg. Af alla de kaukasiska bergfolken visade de sig i kriget mot Ryssland som de tappraste, men äfven som de grymmaste. De äro sunnitiska muhammedaner. Jfr v. Seidlitz, "Ethnographie des Kaukasus" (Petermanns mittheilungen, 1880).