Luftpump, en apparat, med hvars tillhjelp luften eller någon annan gas kan förtunnas eller sammantryckas. I de flesta fall har man särskilda luftpumpar afsedda för luftförtunning och andra uteslutande för sammantryckning, men man har ock apparater, hvilka kunna användas för båda dessa ändamål. -- Den första luftpumpen afsedd för förtunning konstruerades 1650 af Otto v. Guericke i Magdcburg och utgjordes förnämligast af en pumpstöfvel af metall med en deri rörlig kolf, vid hvars upplyftande luften i pumpstöfveln och i en dermed förenad glaskula (recipienten) förtunnades. Genom en kran kunde den förtunnade luften i kulan afspärras. Med denna och en något förbättrad apparat (den s. k. handluftpumpen) gjorde
uppfinnaren flere försök öfver lufttryckets verkningar. I synnerhet äro hans försök med Magdeburg-halfkloten (se d. o.), berömda. Luftpumpen blef derigenom ett föremål för allmänt intresse, och med den utfördes flere vigtiga undersökningar. Sålunda sysselsatte sig Boyle och Papin med dylika arbeten, och de förbättrade äfven luftpumpens konstruktion. De anbragte en särskild recipient på en metallskifva för att deri förtunna luften och gjorde bruk af ventil i stället för kran samt af två cylindrar för pumpningens underlättande. Boyle konstruerade äfven den första luftpump afsedd för luftens sammantryckning till vetenskapliga ändamål. Likartade apparater hade dock långt förut begagnats vid luftbössan. Småningom fullkomnades luftpumpen, och ett stort antal olika former deraf kom i bruk. Af de numera vanligare luftpumpskonstruktionerna må ett exempel anföras. Två glascylindrar stå bredvid hvarandra på ett bord. I hvardera är en kolf rörlig upp och ned med tillhjelp af kuggstänger, kugghjul och handtag, så att när den ena kolfven går uppåt, går den andra nedåt. Genom en ledning med kran stå cylindrarna i förbindelse med recipienten, ur hvilken luften suges af den uppgående kolfven. Vid dennes nedgång stänges en ventil i cylinderbottnen, så att luften ej får tillfälle att å nyo intränga i recipienten. Deremot öppnas en ventil i kolfven, så att den under varande luften må utströmma. Ofta användes vid en sådan luftpump Babinets kran, som förenar cylindrarna med ledningen till recipienten. Genom denna kran kan nämligen vid slutet af pumpningen, när luften icke längre förtunnas till följd af det »skadliga rum», som finnes emellan cylinderbottnen och kolfven, den ena cylindern pumpa luften ur detta rum, så att förtunningen kan drifvas längre än eljest. -- Vid åtskilliga luftpumpar finnes endast en cylinder (se fig.). Då är stundom anordningen sådan, att luften utsuges såväl vid kolfvens uppgång som vid dess nedgång. Så är förhållandet med Deleuils luftpump, som dessutom utmärker sig genom kolfvens egendomliga beskaffenhet. Här är nämligen kolfven mycket hög, och vid dess omkrets äro flere parallella cirkelformiga rännor uttagna, vid hvilka ett luftlager häftar och hindrar strömning af luft från den ena sidan till den andra. -- Under de senare åren har man alltmer användt qvicksilfverluftpumpen, som först utfördes af den tyske mekanikern H. Geissler (d. 1879). Med dess tillhjelp kan man drifva förtunningen ännu längre än med de nyss nämnda apparaterna. Det finnes flere olika konstruktioner af sådana pumpar. Vid några af dem sker förtunningen på det sätt att man fyller ett glaskärl med qvicksilfver, hvilket sedan får utrinna, då lufttomt rum bildas i kärlet. Sättes detta i förbindelse med recipienten, förtunnas luften derstädes, och denna operation upprepas flere gånger. Sådana äro Geisslers, Alvergniats, Töplers o. a. luftpumpar. Eller ock får qvicksilfver utströmma genom ett långt, smalt glasrör, som upptill står i förening med recipienten, men nedtill är öppet. En sugning uppstår då, hvarigenom luften medföres. Så äro Sprengels och Edisons luftpumpar inrättade. -- Man har ock enkla luftpumpar, grundande sig på samma princip som de sistnämnda, men i hvilka i st. f. qvicksilfver användes vatten under högt tryck, t. ex. från vattenledningen.
De för sammantryckning af luft använda pumparna hafva vanligen en cylinder med en deri rörlig kolf, som hoptrycker luften i cylindern och inpressar den i en recipient. Stundom har man sådana dubbelverkande, i hvilka sammantryckning eger rum såväl vid kolfvens uppgång som vid dess nedgång. När hastigare verkan erfordras, begagnas flere med hvarandra kombinerade cylindrar. Emedan en ansenlig värmemängd alstras vid sammantryckningen, får man afkyla cylindrarna med kallt vatten. -- Oafsedt luftpumpens användande för vetenskapliga ändamål har den en vidsträckt tillämpning för tekniska behof. Så t. ex. begagnas luftpumpen vid den s. k. pneumatiska posten, vid tillverkning af elektriska glödlampor, vid hvilken qvicksilfverluftpumpen är oumbärlig, för öfverförande af drifkraft med sammantryckt luft, vid vattenbyggnadsarbeten o. s. v. G. R. D.