Masséna [-sena'], André, hertig af Rivoli, furste af Essling, marskalk af Frankrike, född i Nizza d. 6 Maj 1758, hade tjenat 14 år såsom underofficer vid ett franskt infanteriregemente och lemnat tjensten, då revolutionskrigen utbröto (1792). Han blef då åter soldat och kämpade med lycka på den nord-italienska krigsskådeplatsen, der han förde division under 1796--97 års märkvärdiga fälttåg. Särskildt prisas den bragden att han under loppet af 24 timmar med sin division kämpade på två slagfält (Rivoli och Favorite), som lågo 12 lieues ifrån hvarandra. Bonaparte gaf honom också tillnamnet »l'enfant chéri de la victoire» (segerns kelgris). Med mindre framgång förde M. 1798 befälet i Rom; men det följande årets fälttåg skaffade honom nya lagrar, ty med 30,000 man afvärjde han i Schweiz ryssars och österrikares anfall samt räddade, hufvudsakligen genom segern vid Zürich (Sept. 1799), Frankrike från en invasion. Ökad ära vann han genom det tappra försvaret af Genua 1800. Ehuru ingen hängifven beundrare af Napoleon, blef han 1804 marskalk. Under 1805 års fälttåg förde M. befälet i norra Italien, men blef d. 30 Okt. besegrad vid Caldiero af sin skicklige motståndare, ärkehertig Karl. Efter fälttågets slut besatte han Neapel för konung Josef Bonapartes räkning. 1807 var han med på fälttåget mot preussare och ryssar i Ostpreussen samt utnämndes s. å. till hertig af Rivoli. 1809 förde M. en armékår vid den armé, med hvilken Napoleon ryckte mot österrikarna, och i det häftiga slaget vid byarna Aspern och Essling d. 21 och 22 Maj ledde han den ursinniga och ihärdiga striden om dessa byar. I slaget vid Wagram d. 5 och 6 Juli s. å. stod han med sin kår på venstra flygeln och fick mottaga det anfall, med hvilket österrikarna afsågo att afskära fransmännen från Donau-broarna. Efter slaget utnämndes han till furste af Essling. 1810 sändes M. till Spanien, men förmådde icke vända krigslyckan till fransmännens förmån, oaktadt han vid Fuentes de Oñoro d. 3 och 5 Maj 1811 afvisade Wellingtons anfall. Han ersattes efter detta slag af Marmont och användes icke vidare i fält. Med anledning af sitt förhållande vid Napoleons återkomst 1815, då han förde befälet öfver 8:de militärdivisionen i Marseille, ställdes han inför rätta, men frikändes. Död i Paris d. 4 April 1817. C. O. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Masséna
Ämne: Franska marskalkar och generaler 1790–1871 · Napoleons män och franska militärer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 10 (1886), sp. 1064–1065 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗