Maxill

Maxill (Lat. maxilla), käke, öfre och nedre (maxilla superior och m. inferior). Ordet brukas numera i mennisko-anatomien mest för den öfre käken, hvaremot den nedre, underkäken, kallas mandibel (mandibula). -- Det undre paret af insekternas tuggverktyg kallas maxiller, det öfre paret mandibler. Maxillerna röra sig, liksom mandiblerna, mot hvarandra i horisontalplanet. Dessa »underkäkar» hafva mera sammansatt byggnad än öfverkäkarna, hvarigenom de väl kunna åstadkomma en mångsidigare tuggningsrörelse, men dervid utveckla mindre kraft, än hvad en enklare byggnad skulle medgifva. På hvarje maxill urskiljer man en basal-led (cardo), som ledar mot hufvudet, och en stamdel (stipes), utgående i vinkel från basal-leden. På stamdelen sitta ett yttre, vanligen palpbärande fjäll (squama palpigera) och dessutom två tuggskifvor l. tuggflikar, en yttre och en inre (lobus externus och l. internus). G. v. D. O. T. S.