Melodisk

Melodisk l. melodiös kallar man en tonsats, som är rik på melodi (se Melodi 1) och särskildt sångbar melodi, hvarför ordet melodisk äfven ofta får samma betydelse som »sångbar». Med sångbarhet hos en tonfras menar man oftast ej blott dess möjlighet att sjungas (att den ligger inom röstens omfång och resurser), utan äfven dess lättsjungenhet (att intervallen ej äro svåra att träffa). Det sista beror ej så mycket af röstens böjlighet som fastmer af örats uppfattning af intervallens sammanhang. Deraf följer, att intet skäl finnes att, så vida det harmoniska sammanhanget är klart, i modern sångmusik förbjuda vissa öfverstigande eller förminskade intervall, hvilka i den äldre musiken -- som icke hade någon aning om modern harmoni -- voro strängt bannlysta. Så t. ex. hyste man för den öfverstigande qvarten (tritonus f-h) fordom en dödlig förskräckelse; och dock erbjuder det ingen svårighet att sjunga c¹-g-f-h-c¹, så vida c tänkes som tonika och de öfriga tonerna som tillhörande dominantharmonien. Den förminskade qvarten förekommer ej sällan i svenska folkvisor. A. L.