Mesjtsjerjaker

Mesjtsjerjaker (mestjeraker l. mesjtsjarer) heter ett ursprungligen finsk-ugriskt, numera dels russifieradt, dels tatariseradt folk i östra Ryssland. Dess första kända boningsplatser voro Okas och Suras floddalar, och i äldre ryska handlingar nämnes ett distrikt Mesjtsjerskaja oblastj, som omfattade de till hvarandra gränsande delarna af de nuv. guvern. Rjazan, Tambov och Pensa. Längst i v. nådde de till guvern. Kaluga, der staden Mesjtsjovsk (förr Mestsjerch) bär sitt namn efter dem. Då ryssarna eröfrade riket Kazan (1552), drog större delen af mesjtsjerjakerna åt nordöst, medan de öfrige stannade qvar. De senare, nu spridda i de v. om Volga liggande guvern. Rjazan, Tambov, Pensa och Saratov, hafva till språk, religion och lefnadssätt så fullständigt russifierats, att man knappt kan anse mer än 30,000 såsom ännu varande mesjtsjerjaker. Den östra grenen, nu bosatt i de utmed Ural liggande guvern. Perm, Ufa och Orenburg, har der antagit de tatariske basjkirernas språk, seder och religion (islam) och skiljer sig från dessa hufvudsakligen blott genom de finska egenskaperna af större arbetsamhet, fridfärdighet och renlighet. De uppskattas här till ett antal af omkr. 140,000, hvaraf ungefär hälften i Ufa, och lefva hufvudsakligen af boskaps- och biskötsel. -- Närmast befryndade äro mesjtsjerjakerna ursprungligen med de hufvudsakligen i Orenburg bosatta teptjärerna. -- Jfr Rittich: »Die völker Russlands» i Petermanns »Geographische mittheilungen» 1877. H. A.