Mjölkhushållning, den gren af ladugårdsnäringen, som afser att vinna mjölk af största möjliga myckenhet och godhet samt på lämpligaste sätt bevara och afyttra den eller förädla den till nya produkter. All rationel mjölkhushållning förutsätter kännedom dels om de olika ko-rasernas mjölkegenskaper, dels om de rätta sätten för kreaturens skötsel, utfodring och mjölkning samt innefattar metoderna för mjölkens förvarande och gräddens afskiljande från skummjölken jämte tillverkning af ost och smör (samt dervid vunna biprodukter). -- I allmänhet lemna bergraser en mera fettrik, låglandsboskapen en ostämnorik mjölk. Ju längre tid förgått efter kalfningen, dess mer aftager mjölkens halt af fett och socker, under det ägghvitemängden ökas. Den mjölkmängd en ko lemnar pr dygn kan vexla mellan 3 liter och 23 l. En god afkastning anses 10--14 l. vara. Utfodringen har det allra största inflytande på mjölkafsöndringen. Så länge mjölken betalas efter qvantitet, sträfvar man naturligtvis efter att genom utfodringen öka mjölkmängden så mycket som möjligt, äfven om mjölken dervid skulle blifva mera vattenhaltig och således vida mindre närande. Denna verkan åstadkommes genom vattenhaltiga foderämnen (drank, rofvor o. s. v.) liksom ock af sådan föda, som tvingar djuren att dricka mycket. Dylik mjölkhushållning är i sjelfva verket att betrakta såsom utspädning af varan och står nära mjölkförfalskning. Dertill kommer, att mjölken erhåller bismak af vissa dithörande foderämnen (drank, betor. Se vidare Fodermedel, Mäsk). Vill man åter öka mjölkmängden med bibehållande af mjölkens näringsvärde, så kan detta ske endast genom att öka den genom rikligare utfodring med ägghviteämnen, hvarigenom både ostämne- och fettmängden förstoras. Sålunda kan man modifiera förhållandet emellan vatten och torrsubstans i mjölken. Deremot lyckas det endast undantagsvis och i ringa mån att genom ändring i födoämnenas blandning förändra den inbördes relationen af mjölkens fasta beståndsdelar. Om vissa fodermedel (palmfrö-, jordnöt-, linfrö-, bomullsfrö-kakor, maltgrodd, rågkli m. fl.) uppgifves det emellertid, att de förmå ensidigt öka fetthalten. Djurens måttliga rörelse ute i det fria främjar mjölkafsöndringen, men å andra sidan kan en rationel utfodring svårligen genomföras annat än i ladugården. Vanligen mjölkas korna morgon och afton; och sker detta med 12 timmars mellantid, skall icke någon synnerlig olikhet emellan morgon- och aftonmjölken kunna påvisas. Men så snart mellantiderna ej äro alldeles lika, uppträda äfven bestämda olikheter emellan de erhållna mjölkprofven. Efter längre dröjsmål med mjölkningen erhålles något mera mjölk, men med mindre halt både af torrsubstans i allmänhet och af fett. Det är fördelaktigt att mjölka 3 gånger om dygnet, ty då erhålles fetare och på samma gång ymnigare mjölk till följd af den oftare upprepade retning, som jufret underkastas. Af stor vigt är att utmjölka jufret fullständigt, till sista droppen, särskildt emedan under mjölkningen fetthalten stiger kontinuerligt och mjölkfettet icke i större mängd lossnar från mjölkådrornas väggar, förr än mjölkvätskan nedflutit. Liksom vid mjölkningen den största renlighet är af nöden, måste äfven efteråt mjölken noga aktas för dam, smuts och osund luft, som kunna tillföra den mikrober. Oeftergifliga vilkor för mejerihushållningen äro derför rena mjölkkärl (hälst af bleck), ren, torr luft och ljus i alla rum, der mjölk förvaras och behandlas, samt i allt den fullständigaste renlighet. -- Oskummad mjölks direkta försäljning är den enklaste och mest inbringande form af mjölkhushållning. Fördelaktigast drifves en sådan affär genom inköp af ny burna kor och dessas användande endast under 1/2 år efter kalfningen (under hvilken tid de kunna antagas lemna 70--80 proc. af sin mjölk). För städernas befolkningar är det högeligen maktpåliggande att från mejerier i sin omedelbara närhet erhålla oförfalskad mjölk. Der, hvarest mjölken icke kan dagligen säljas färsk, måste den användas till smör- och ostberedning. Till smör åtgår den ojämförligt största mängden grädde, som framställes. Vid gräddens vinnande i stor skala sträfvar man efter att dels erhålla så mycket fett som möjligt ur mjölken, dels få grädden att afskilja sig fort, så att surnandet så vidt möjligt förekommes. Erfarenheten har visat, att gräddsättningen i allmänhet går fortare vid högre temperatur än vid lägre, så vida ej värmegraden sjunker till några få grader öfver fryspunkten, då grädden afsättes jämförelsevis hastigt. På grund deraf måste såväl det s. k. holsteinska förfaringssättet (mjölken slås direkt i flata kärl och får långsamt afsvalna till 10° à 15°) som ock det holländska (mjölken afkyles raskt till 15°, omfylles på flata kärl och får stå vid 10° à 15°) anses underlägset de i Sverige brukliga gussanderska, och swartziska metoderna (benämnda efter uppfinnarna). Vid den förra får mjölken stå i flata kärl vid 20° à 25° temperatur, hvarvid den dock begripligtvis lätt surnar; vid den svartziska åter, äfven kallad is- l. isvatten-metoden, som nästan h. o. h. undanträngt de förenämnda, uppsilas mjölken i djupa bleckkärl, hvilka ställas i särskilda kar eller behållare med städse iskyldt vatten, hvarigenom temperaturen hastigt nedbringas till 3° à 4°. Fördelarna deraf ära att gräddsättningen går dubbelt snabbare (på 18--24 timmar, medan eljest 36--48 åtgå) och att mjölken ej surnar. På de senaste åren har en helt annan metod uppstått, hvilken, då den tillåter att vida fullständigare afskilja fettet, hastigt fått en storartad användning, nämligen centrifugeringen. Bland de apparater, som konstruerats enligt denna idé, bör i främsta rummet nämnas svensken G. de Lavals separator (se d. o.), medelst hvilken på 1 timme 300 l. mjölk, uppvärmd till 25° à 30°, kunna afskummas så grundligt, att grädden innehåller 90--92 proc. af mjölkens ursprungliga fetthalt. Den skummade mjölkens fetthalt nedgår dervid till 0,3 proc. (Till jämförelse må anmärkas, att vanlig skummjölk innehåller O,8 proc.). Denna, genom separatorn framställda, ytterst fetthaltiga (»blåskuinmade») mjölk, som hopas i stora massor, är emellertid svår att tillgodogöra. Man använder den till beredning af skummjölksost (med eller utan tillsats af fett), till kalf- och svingödning (med eller utan blandning med fettrika fodermedel) o. s. v. Försök att medelst särskilda apparater (de Lavals emulsor) i denna skummjölk återinföra billigare fett (oleomargarin m. fl. sorter) och derigenom höja dess värde såsom födoämne kunna ej sägas hafva krönts med framgång. Visserligen har man erhållit en produkt, som till utseendet ej ens under mikroskopet kan skiljas från vanlig oskummad mjölk, men lukt och smak lemna deremot mycket öfrigt att önska. I förening med rationel mjölkhushållning drifves numera nästan alltid svingödning. Se vidare Mjölk, Ost och Smör.
Nordisk familjebok · första upplagan
Mjölkhushållning
Ämne: Husdjursskötsel och boskapsraser · Djurriket (zoologi, husdjur och djursläkten)
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 1168–1170 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗