Molin

Molin, Erik, en af den tyske teologen J. K. Dippels anhängare, född i Gefle omkr. 1709, blef student i Upsala och vistades der en kort tid (1727), men ingick sedan vid landskansliet. Dippel, som vid denna tid fanns i Stockholm och ifrigt spridde sina läror, inverkade starkt äfven på den religiöse unge studenten, så att M. 1729 erhöll konsistoriets tillstånd att predika och 1730 blef lärare vid Tollstadius' skola, tills han 1732 tog plats på ett handelskontor. Han besökte 1733 åter Upsala och kallades då till teol. professorn Schyllberg, som frågade honom rörande hans religiösa meningar. För att klart uppvisa dessa öfverlemnade M. till honom en latinsk uppsats, i hvilken han, liksom allt framgent, vidhöll de hufvudsakligen från Dippel hemtade satserna om ett särskildt nådeljus i menniskans inre, om otillbörligheten af läran om »satisfactio vicaria» samt om sakramentens öfverflödighet. Efter det denna skrift blifvit öfverlemnad till ärkebiskopen, inkallades M. att svara för sina satser inför Upsala konsistorium 1734. Derefter begynte en religionsprocess, som, fortsatt inför Svea hofrätt samt hufvudsakligen bestående af upprepade omvändelseförsök och M:s ihärdiga fasthållande vid sina åsigter, omsider slöts genom dom af d. 24 Jan. 1739. Genom denna drefs M. i ständig landsflykt samt ålades att göra ärkebiskopen och d. v. pastor primarius Alstrin skriftlig afbön för de svåra utlåtelser han om dem brukat. Han fördes i Okt. s. å. till Stralsund och sedan utom svenskt område. Till en början begaf M. sig till Rostock, der han på tyska utgaf en berättelse om sin process med handlingar och disputationer under titel: Die wahre und lebendige natur und kraft des creutzes Jesu Christi (1740). Efter att hafva besökt åtskilliga andra tyska orter reste han till Amsterdam, der han antogs till bokhållare å Grillska kontoret, men derjämte idkade en liten handel för egen räkning. Der sysselsatte han sig äfven med utgifvande af en del andliga skrifter, såsom Waere en zekere toevlugt in de nood (1741), Skrifvelse til Sveriges rikes högloflige ständer, i synnerhet om frij religionsöfning (1742), Het opengeleyde boek der waarheid (1743), De opreyste bichtvader in rijm (1744), Het geestlyke Schibboleth (1745), Catena paradoxorum (1746), Evangelium om fadrens kärlek (1751) m. fl. Han bemödade sig, ehuru naturligtvis förgäfves, att fa sin dom upphäfd eller reviderad. M. afled i Amsterdam sommaren 1753. -rn.