Motion

Motion (Lat. motio, rörelse), kroppsrörelse; förslag, som väckts i en öfverläggande församling (särskildt riksdagen) af någon dess ledamot. I den sistnämnda betydelsen är ordet påtagligen hemtadt från engelsk statsrätt, hvarest framställandet af en fråga till öfvervägande inom något af parlamentets hus kallas moving the house eller making a motion. Det förekommer i svensk statsrätt först i 1810 års Riksdagsordning och omfattar, enligt nu gällande R. O. §§ 55 o. 56, hvarje allmän fråga, som af enskild riksdagsman inom kammare väckes för att underkastas kammares pröfning, vare sig att hon rör lagförslag eller andra hemställningar till konungen (d. v. s. hvad man i England kallar bill; jfr Lagförslag) eller blott kammares eller riksdags egna förhållanden. Ordet motion begagnas om den enskilde riksdagsmannens framställning, hvaremot »proposition» begagnas om K. M:ts och »memorial» om utskotts af eget initiativ gjorda framställning till kamrarna. Enskild riksdagsmans rätt att väcka motion sträcker sig till hvarje ämne, som kan utgöra föremål för beslut af riksdag eller den kammare motionären tillhör. Denna rätt tillhör i Sverige uteslutande riksdagsman; i andra land kunna äfven utanför representationen stående personer göra framställningar till riksdagens pröfning. För att en motion, som kan af riksdag eller kammare göras till foremål för pröfning, skall kunna af kammare upptagas till behandling, fordras, att den väckes i föreskrifven tid och ordning. Har den sålunda blifvit lagligen väckt, måste den i allmänhet blifva föremål för riksdags eller kammares pröfning. Vissa motioner, nämligen sådana, som ej tillhöra ständigt utskott, kunna dock omedelbart nedläggas. Om den behandling en motion skall undergå, innan den kommer till slutligt afgörande, se Bordläggning, Omröstning, Utskott. H. L. R.