Norrköping, sjö- och stapelstad i Östergötlands län nära Motala ströms utlopp i Bråviken, belägen på bägge sidor af den forsande strömmen, som der med en bredd af 30--120 m. kröker sig i form af ett S. Genom Östra stambanan står staden i direkt förbindelse med landets jernvägsnät, och under seglationstiden har den regelbunden ångbåtsförbindelse med Stockholm m. fl. städer. Staden är reguliert bebyggd med i allmänhet vackra hus (dels af sten, dels af trä) vid raka gator. Öfver strömmen leda flere broar: Bergsbron, Jernbron, Spångbron och Oskar Fredriks bro, nedanför hvilken strömmen är segelbar och till mynningen vid Pampusfjärden bildar stadens hamn. Torgen äro för närvarande sex: Karl Johans (som nu utlägges till park), Samtals-, Tyska, Nya, Gamla och Kanontorget. På norra och på södra sidan om staden finnas storartade promenad- och parkanläggningar. Af offentliga byggnader märkas i norra stadsdelen stadshuset samt postverkets hus (f. d. ullmagasinet), som numera inrymmer lokaler för stadsfullmäktige, post- och telegrafverken, börssal m. m., och stora hotellet, alla vid Karl Johans torg, hvilket sedan 1846 prydes af Karl XIV Johans staty (modellerad af Schwanthaler), jernvägsstationshuset, genom en park skildt från nämnda torg, teatern (1850), frimurarelogen (1869), tullhuset, arbetareföreningens hus, gasverket; i stadens södra del det oansenliga rådhuset vid Tyska torget, det storartade allmänna läroverkshuset (färdigt 1868) på en höjd i sydvestra delen af staden, Lenningska väfskolan (1887), brandstationen samt de tre kyrkorna S:t Olofs (sedan 1767) med ett fristående klocktorn (allt i en »förderfvad fransysk stil»), Hedvigs kyrka l. Tyska kyrkan med altartafla af Hörberg (återuppförd 1721, på den plats nära strömmen, der fordom Norrköpings hus låg), S:t Johannis eller landskyrkan (sedan 1789). Vidare förtjena nämnas lasarettet och Lenningska sjukhemmet, cellfängelset, sju folkskolehus (f. n. inrymmande 3,100 barn), tekniska skolan, inrymmande äfven Ebersteinska söndags- och aftonskolan, samt mosaiska synagogan (1858). Många prydliga privatbyggnader och stora fabriker. Stadens område omfattar 787 har, satt till 27 1/8 mtl. Taxeringsvärdet har från 24 1/2 millioner kronor 1870 ökats till nära 37 millioner 1886. Folkmängden, som 1740 utgjorde endast 2,600 personer, hade 1790 ökats till omkr. 9,000 och 1870 till 26,365. Derefter har folkökningen varit mindre betydlig. Vid 1886 års slut var innevånareantalet 28,954. -- N. har sin förnämsta betydelse såsom fabriksstad, i hvilket hänseende det intager 2:dra rummet bland rikets städer (Stockholm det 1:sta). Härför har staden i främsta rummet att tacka den billiga drifkraft, som lemnas af Motala ströms många och starka fall inom stadsområdet. Grunden till fabriksverksamheten lades under förra hälften af 1600-talet genom hertig Johan af Östergötland, hvilken hit inkallade tyska manufakturister, efter hvilken tid regeringen varmt omhuldade den uppväxande industrien, så att under Karl XI hela arméns behof af beklädnad och utrustning kunde fyllas från N:s fabriker. Till följd af krig, pest och eldsvådor gick under den följande tiden industrien nästan under. Men skyddad af den trägna omvårdnad frihetstiden egnade alla inhemska näringar, uppblomstrade den å nyo och har sedermera varit stadd i jämn tillväxt, ända tills det senaste decenniet visat tillbakagång inom flere industrigrenar. Till befordran af ylleväfnadsslöjden inrättades det s. k. ullmagasinet, der inhemska producenter eller köpare af svensk ull fingo inlemna sådan till förvaring, försäljning, belåning eller sortering, hvarjämte för samma ändamål i staden hölls en särskild ullmarknad. Denna är nu upphäfd och magasinet indraget. Främst bland stadens industrigrenar står textilindustrien, i afseende på hvilken N. också står främst bland rikets städer, med 4 bomullsväfnads- och 36 klädesfabriker samt nära 10 mill. kr. tillverkningsvärde (1884). Många andra grenar af storslöjden äro för öfrigt här representerade. Bland fabriksanläggningarna äro följande de förnämsta: på strömmens norra sida Drags yllefabrik. Bergsbro yllefabrik och qvarn, Gamlebro yllefabrik och Norrköpings bomullsväfveri med Gryts bomullsspinneri på södra stranden; på strömmens södra sida ligga Bergs bomullsspinneri och väfveri, Ströms yllefabrik, Holmens bomullsväfveri, spinneri och pappersbruk, sockerbruket Gripen samt Motala varf (med docka på strömmens norra sida). Bland öfriga fabriker må nämnas litografiska aktiebolagets fabrik, en trikotfabrik, en tändsticksfabrik och en snusfabrik. År 1884 funnos tillsammans 75 fabriker, med ett tillverkningsvärde af omkr. 16 2/3 mill. kr. och 5,557 arbetare. Emellertid är det egentligen bomullsoch yllefabrikerna, pappersbruket och litografiska anstalten, som för närvarande synas vara stadda i utveckling. Dessa fabriker hafva från 1875 till 1884 ökats från 35 till 46 och deras tillverkningsvärde vuxit från 7,7 till 10,8 mill. kr., under det de öfriga fabrikerna på samma tid minskats från 40 till 29 och deras tillverkningsvärde nedgått från 12,8 till 5,9 mill. kr. I sin helhet har jämväl beloppet bevillning för fabriksrörelse nedgått från 15,000 till 11,785 kr. -- Handtverkarnas antal var 1884 183, med 832 arbetare och 2,625 kr. bevillning för rörelse. De handlandes antal var 167, med en betjening af 340 personer och 6,856 kr. bevillning. Hamnen besöktes 1884 af 2,825 fartyg, in- och utgående, om 347,091 tons, de flesta ångfartyg i inrikes fart. Stadens egen handelsflotta var obetydlig, endast 15 fartyg om 1,721 tons. Tulluppbörden gick till 1,252,842 kr. Stadens bokförda tillgångar upptogos 1883 till 3,7 mill., skulderna till 2,1 mill. kr. Kommunalutgifterna föranledde en utdebitering af 5 kr. 50 öre för hvarje krona bevillning. Vid samma tid njöto 2,819 personer understöd af fattigvården. -- Af kreditanstalter finnas Norrköpings enskilda bank, kontor af Skandinaviska kreditaktiebolaget, stadshypoteksförening, en folkbank, en sparbank och en pantbank. Utom förutnämnda bildningsanstalter märkas Swartziska friskolan, Moberg-Eggerska flickskolan, flere enskilda skolor och ett arbetareinstitut (sedan 1886). Vidare finnas barnhus, fattigarbetshus, barnhem och flere andra fromma stiftelser. Straffanstalter äro centralfängelset för qvinnor samt kronohäktet. En värdefull vattenledning, som lär kostat närmare 1 mill. kr., och för hvars åstadkommande staden hufvudsakligen har att tacka en enskild persons (brukspatron J. von Leesen) frikostighet, blef färdig 1875. Från boktryckerier i staden utkomma en daglig tidning, »Norrköpings tidningar», samt en veckotidning. -- I kyrkligt hänseende är staden numera delad i tre församlingar, S:t Olofs, Hedvigs och Norra, hvilka skola bilda tre regala pastorat af 1:sta klassen. För Norra förs. är f. n. en kyrka i gotisk stil under uppförande (efter ritning af H. Zetterwall). -- Stadens vapen är en med hjelm och lagerkrans prydd sköld med en spira i midten. Till höger (i heraldisk mening) om spiran står ett N med krona öfver och till venster en yxa.
Om N:s äldsta historia vet man ej mycket mer än att här tidigt var en handelsplats, hvilken åtminstone redan på 1300-talet utvecklat sig till stad (dess äldsta privilegiebref utfärdades 1384 af kon. Albrekt, som då vistades derstädes). Den kunde emellertid under hela medeltiden icke mäta sig med någon af provinsens öfriga städer. Här fanns icke ens ett kloster, ehuru en stor del af staden var klosteregendom, förnämligast under Askaby. Hemsökt af danskarna 1567, af pesten 1623, 1710 och 1711, uppbränd af ryssarna 1719 och flere gånger härjad af eldsvådor (senast 1826), hade staden svåra öden att genomgå, innan densamma småningom arbetat sig fram till sin nuvarande betydenhet. Några gånger hafva riksmöten här hållits, såsom 1604, 1769 och 1800, vid hvilket sistnämnda Gustaf IV Adolf kröntes. -- Sagan berättar, att i forna tider i staden funnits ett vikingafäste, Knäppingsborg, på en klippa i strömmen. Denna klippa befästes af danskarna 1567, men fästet förstördes af stadens borgare. Ett slott eller kungshus (Norrköpings hus l. N:s kungsgård) var beläget på platsen för nuvarande Hedvigs kyrka och afbrann 1655, hvarefter tomten donerades till tyska församlingen. Norr om staden anlades 1613 slottet Johannisborg (se d. o.). A. G.