Ottar

Ottar, norsk forskningsresande i senare hälften af 800-talet, var en efter förhållandena mycket rik man, som bodde ytterst i Hålogaland (nordligaste Norge). Under en vistelse i England berättade han för »sin herre konung Alfred» (Alfred den store, 871--901) dels om en forskningsfärd, som han från sitt hem företagit österut efter kusten, hvarvid han kommit ända till en stor flod i bjarmernas land (Dvina), dels om grunddragen af Norges läge och natur, dels slutligen om en sin sjöresa hemifrån till Konghell (Kungelf) och vidare till Hedeby (Slesvig). Egendomligheterna i den höga Nordens lif: den rikliga hvalfångsten, de stora renhjordarna samt lapparnas tributer af djurskinn, fjäder o. d. anmärkas särskildt i den redogörelse för O:s utsagor, som konung Alfred inryckte i sin geografiska inledning till den angelsachsiska öfversättningen af Orosius' verldshistoria. -- En man vid namn Ulfsten (Angels. Vulfstan) hade berättat för konung Alfred om en sjöfärd, som han gjort från Hedeby till esternas land (östersjökusten på andra sidan Weichselns utlopp), samt om esternas seder och bruk. Äfven af denna resa intog Alfred en kort framställning i nämnda inledning till Orosius. Jfr R. Rask, »Ottars og Ulfstens korte rejseberetninger med dansk oversættelse» (1816).