Pacchioniska granulationer, pacchioniska körtlar [pack-], anat., kallades förr efter den italienske anatomen Ant. Pacchioni (f. 1665, d. i Rom 1726), som gjorde sig känd genom sina undersökningar öfver den hårda hjernhinnan, en del smärre eller större rundade utväxter af hjern-arachnoideans substans (se Hjernhinnor) å denna hinnas yttre yta. De benämnas numera till följd af denna sin natur riktigare arachnoidealvilli. Ursprungligen helt små och knappt märkbara för blotta ögat, utväxa de eller flere af dem, under okända beting, ofta till sådan storlek, att de med bibehållen sjelfständighet och begränsning genomtränga dura mater, derefter bilda gropar i kraniets inre och slutligen kunna genomborra hufvudskålen till mindre eller större del af dennas tjocklek. G. v. D.
Nordisk familjebok · första upplagan
Pacchioniska granulationer
Ämne: Anatomi och vävnadslära · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 549 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗