Paddorna

Paddorna, Bufonidae, zool., bilda en familj inom de stjertlösa amfibiernas ordning (Batrachia) och amfibiernas klass. De sakna tänder, hafva tungan fäst med sin främre ände, trumhinnan synlig, en stor knöl bakom ögonen, huden mycket vårtig, de med 5 tår försedda bakbenen tämligen korta, inga sugskifvor på tårna och simhuden starkt urringad. Kroppen är undersätsig och klumpig, benen tjocka och oformliga. Oronknölen och hudens vårtor afsöndra en vidrig vätska. -- Paddorna äro hemma i alla verldsdelar, med undantag af Australien, men förekomma talrikare i varma än i kalla land. Endast under fortplantningstiden uppehålla de sig i vatten, annars på mer eller mindre fuktiga och skuggiga ställen. Till sitt lefnadssätt äro de nattliga och träffas om dagen endast undantagsvis utanför sina kryphål. I sina rörelser äro de långsamma och otympliga; de hoppa endast med svårighet, löpa ofta rätt snabbt, men simma dåligt. Deras föda utgöres af maskar, snäckor, insekter och små ryggradsdjur, och som paddorna behöfva en ansenlig mängd näring, blifva de derigenom nyttiga. Likväl hafva de i alla tider varit utsatta för ifrig förföljelse från menniskornas sida till följd af dessas okunnighet, fördomar och afsky, och i detta hänseende hafva icke de hvite gifvit de andra menniskoraserna efter. Paddorna kunna icke länge umbära fuktighet, hvaremot de, om sådan förefinnes, kunna i månader och år lefva på knapp kost. Man måste dock till fablernas område förvisa de då och då uppdykande uppgifterna att paddor skulle i långliga tider hafva lefvat inspärrade i slutna, små håligheter nere i jorden, ty ingen art kan härda ut i ett från den yttre luften helt och hållet afspärradt rum. De till denna familj hörande arterna äro ungefär 100 till antalet. I Sverige förekommer blott 1 slägte med 3 arter. Om hösten gömma de sig i något hål eller gräfva sig ned i marken för att öfvervintra. C. R. S.