Prefekt

Prefekt (Lat. praefectus, ställd i spetsen för något, föreståndare, uppsyningsman), 1. I det gamla Rom titel för en ämbetsman såsom ledare eller befälhafvare. Redan under konungatiden omtalas praefectus urbi, d. v. s. den, som förordnades att hafva befälet i staden (Rom) under konungens frånvaro: kommendanten. Äfven i republikens första tid förordnades en sådan att tjenstgöra under konsulernas frånvaro; men sedan öfvergick verksamheten till stadspretorn, och endast då konsulerna voro borta i och för feriae latinae fanns en praefectus, dock utan verklig betydelse. Under kejsaretiden upplifvades det gamla ämbetet, och prefekten erhöll till ämbetsverksamhet dels högsta ledningen af polisväsendet, dels en ganska betydande rättskipning, mest i brottmål. Med tiden fick prefekten jämväl mycket att säga i afseende på Roms hela ekonomiska och civila förvaltning. Han utsågs i regeln bland f. d. konsuler. -- Pr. praetorio (befälhafvaren öfver det pretorianska lägret) blef under kejsaretiden en särdeles inflytelserik person. Under Tiberius innehades platsen en längre tid af den bekante Sejanus, hvilkens förhållande till kejsaren såsom dennes gunstling och, så att säga, allrådande minister torde hafva bidragit att grundlägga pretorianprefektens ställning för framtiden. Ämbetet bekläddes dels af en, dels och vanligen af två, någon gång tre, länge valda ur riddareståndet. Småningom drogos allt flere civila ärenden inom pretorianprefekternas ämbetskrets, och efter Septimius Severus (193--211), hvilken inskränkte pretoriangardets betydelse, synes ämbetet hafva i sjelfva verket blifvit ett slags statsministerpost, som bekläddes af utmärkta rättslärde. I hvad mån verksamheten härutinnan likasom den ganska omfattande rättskipning, som den ifrågavarande prefekturen med tiden fick att handhafva, utöfvades af en eller flere gemensamt, är icke utredt. Efter Diocletianus och Konstantin (4:de årh.) funnos fyra praefecti praetorio, hvilka stodo i spetsen för den civila förvaltningen i de 4 stora hufvuddelarna (praefecturae) af Romerska riket: Österlandet (praefectura Orientis, med Konstantinopel till ämbetssäte), Illyricum (pr. Illyrici, hufvudstad Sirmium), Italien jämte Afrika (pr. Italiae; hufvudst. vanligen Mediolanum) och Gallien (pr. Galliarum; hufvudst. Trier), hvarförutom funnos två praefecti urbi: för Rom och Konstantinopel. Krigsbefälet var anförtrodt åt 8 magistri militum (generalbefälhafvare). -- Vidare märkas praefectus annonae, som efter Julius Caesars eller Augustus' tid hade att sörja för tillförseln af lifsmedel till Rom, samt pr. vigilum, chefen för nattvakts- och brandkåren i Rom (båda dessa ställda under praefectus urbi), och pr. classis från kejsaretiden, amiral för en flottafdelning, nämligen en för den i Tyrrhenska hafvet (vid Misenum) och en för den i Adriatiska hafvet (vid Ravenna). Under dessa (undantagsvis en gemensam) stodo särskilda praefecti navium, fartygschefer. Dessutom funnos praefecti legionum, hvilka från början af 3:dje årh. e. Kr. synas hafva fört befälet öfver de särskilda legionerna, förut under en längre tid kommenderade af legati, samt praefectus castrorum, ett slags lägeringeniör och intendent, hvilken undantagsvis fick befäl jämväl öfver någon legion, och pr. fabrum, sappörchefen, vidare praefecti sociorum, högre officerare i bundsförvandtshären, tre romare och tre af bundsförvandterna för hvarje legion, motsvarande tribuni militum i den romerska hären, och pr. equitum, hvilka synas hafva stått i spetsen för flere förenade rytteriafdelningar. Praefecti iuri dicundo voro ämbetsmän i municipierna. För öfrigt brukades ordet praefectus äfven om ståthållare i ett landskap, t. ex. pr. Aegypti, samt i fråga om uppdrag af olika slag. -- 2. (Fr. préfet, Ital. prefetto). I Frankrike och Italien titel på ett departements eller en provins' styresman (landshöfding). I departementens underafdelningar, arrondissementen, ombesörjes förvaltningen af underprefekter (Fr. sous-préfets). Se vidare Frankrike, sp. 206--207, och Italien, sp. 913. Om de s. k. préfets maritimes se Frankrike, sp. 205. -- Polisprefekt (Fr. préfet de police) är titeln på chefen för Paris' polis. -- 3. Titel på föreståndare för vissa vetenskapliga institutioner vid universiteten i Lund och Upsala. 1. R. Tdh.