Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Rosa

Ämne: Växtfamiljer · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 13 (1889), sp. 1411–1412 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Rosa L., törnrosor, bot., är ett slägte af taggiga buskar, bildande typen för nat. fam. Rosaceae Juss. (Senticosae L.) och utgörande en särskild afdelning, Roseae, inom denna familj. Familjen Rosaceae omfattar örter och buskar samt träd (i varmare land), hvilka vanligen hafva sammansatta, parbladiga blad med uddblad och bladslidan endast obetydligt frigjord från bladskaftet (»vidväxta stipler»), blomkronor af 5 fria kronblad med stor skifva och kort klo (»rosaartad» blomkrona), många ståndare (kl. Icosandria L.) samt frukten bestående af många små, enfröiga karpeller (hos hallon stenfrukter), sittande på ett torrt eller (hos smultron) köttigt fäste. Undantagsvis saknas kronblad och är ståndarnas antal förminskadt till 5--4 eller färre samt finnas flerfröiga karpeller. Slägtet R. har 5-bladigt blomfoder och de 5 kronbladen jämte ståndarna fästa på en ringformig, köttig disk samt frukterna fästa i spiral å bottnen och insidorna af det urnelikt fördjupade fruktfästet, som af nyare botanister betraktas såsom blomfodrets pip. Detta fäste blir vid mognaden köttigt och färgadt (rödt) och benämnes »nypon». De enfröiga karpellernas ställning å nyponets insida talar emot åsigten att detsamma skulle vara foderpipen, hvilket äfven motsäges af analogien med smultronets bildning. Rosaslägtet omfattar ett större antal arter, hvilka förete olikheter med afseende på taggarnas form (krökta eller raka, grofva eller små och fina) samt nyponens storlek och form, blommornas färg, bladens glatthet eller hårighet o. s. v. Men af samma art uppkommer äfven i vildt tillstånd en mängd varieteter eller former, som öfvergå i hvarandra, och genom odling af rosaarter, t. ex. R. centifolia L. och andra, hafva hundratals odlingsvarieteter uppkommit, godtyckligt benämnda, ofta efter personer, och afvikande från hvarandra genom mer eller mindre fyllda (dubbla) blommor, vexlande i färg från djupaste svartrödt till skäraste hvitt och gifvande en utsökt vällukt af större eller mindre styrka. Främst bland de odlade rosorna torde te-rosen, R. Thea hort., kunna ställas på grund af sin sköna form, behagliga, ofta blekgula färg och berusande vällukt, erinrande om lukten af fint te. Provinsrosen, mossrosen, som har foder och blomskaft så rikt glandelhåriga, att de synas vara beklädda med mossa, pimpinellrosorna och de nästan hela sommaren blommande remontantrosorna (se Remonterande växter) m. fl. sorter äro omtyckta prydnadsväxter för trädgårdar och boningsrum, der de lätt nog kunna odlas och drifvas i blom tidigt på sommaren eller våren, blott de få under vintern hvila å ett frostfritt ställe, t. ex. i en källare. Ifrån Indien och Kaukasus har man flere klätterrosor, såsom R. alpina, R. Banksii hort. m. fl., hvilka kunna odlas äfven hos oss till beklädande af murar och spalierer och vanligen frambringa små, rundade blommor i mängd. I Sverige finnas flere rosaarter, bland hvilka R. rubiginosa L. (R. eglanteria Sv. B., »eglantine-rosen») utmärker sig genom bladens äppleliknande lukt. Af rosenblad beredes i Orienten rosenolja (se d. o.). Se vidare Rosenblad, bot. O. T. S.