Sida 709
Roos ...
Ros, metallurg., kallas en fläck af grå färg, stundom äfven anlöpt, som ibland förekommer i brottet af stål, i synnerhet i härdadt sådant. Ännu är ej utrönt hvilken orsaken till ros kan vara eller hvari den består. I allmänhet anses ros ej inverka på stålets egenskaper. C. A. D.
Ros, Anders Emanuel, generaldirektör, född i Leksands socken, Dalarna, d. 30 Dec. 1806, blef student i Upsala 1825 och aflade två år derefter hofrättsexamen. 1843 blef han häradshöfding i Ångermanlands Norra domsaga samt var under riksdagarna 1847--48 och 1850--51 af K. M:t förordnad till bondeståndets sekreterare. År 1856 i Juni utnämndes R. till landshöfding i Norrbottens län samt upphöjdes 1858 i adligt stånd. Den 21 Jan. 1859 förordnades han till generaldirektör och chef för den samtidigt inrättade Skogsstyrelsen. Från detta chefskap tog han afsked 1875. R. afled i Stockholm d. 14 Febr. 1887. Sedan 1863 var han arbetande ledamot af Landtbruksakademien. Såsom medlem af riddarhuset deltog R. i trenne ståndsriksdagar samt var dervid ledamot af allmänna besvärs- och ekonomiutskottet. Efter den nya riksdagsordningens införande valdes han 1866 af Vesternorrlands läns landsting till ledamot af riksdagens Första kammare och bevistade såsom sådan riksdagarna 1867--75. -- Såsom chef för Skogsstyrelsen hade R. att efter gifna grunder organisera det nya ämbetsverket med den derunder lydande skogs- och jägeristaten samt skogsläroverken, äfvensom att genom förslag och utlåtanden angående skogshushållningen och jagten befordra det med det nya ämbetsverket åsyftade ändamålet. Att R. vid dessa arbeten ej sparade sina krafter, derom vittnar mängden af förordningar och cirkulär, som utfärdades under tiden för hans chefskap. Bland vigtiga och mera omfattande förordningar, som utfärdades under denna tid, må nämnas: stadgarna för skogsläroverken af 1860 och 1871, jagtstadgan, utsyningsförordningarna af 1865 och 1874, förordning om hushållningen med de allmänna skogarna i riket, instruktion för Skogsstyrelsen och skogsstaten samt förordningar om afsättande af mark till kronoparker. C. G. Hz.
Rosa L., törnrosor, bot., är ett slägte af taggiga buskar, bildande typen för nat. fam. Rosaceae Juss. (Senticosae L.) och utgörande en särskild afdelning, Roseae, inom denna familj. Familjen Rosaceae omfattar örter och buskar samt träd (i varmare land), hvilka vanligen hafva sammansatta, parbladiga blad med uddblad och bladslidan endast obetydligt frigjord från bladskaftet (»vidväxta stipler»), blomkronor af 5 fria kronblad med stor skifva och kort klo (»rosaartad» blomkrona), många ståndare (kl. Icosandria L.) samt frukten bestående af många små, enfröiga karpeller (hos hallon stenfrukter), sittande på ett torrt eller (hos smultron) köttigt fäste. Undantagsvis saknas kronblad och är ståndarnas antal förminskadt till 5--4 eller färre samt finnas flerfröiga karpeller. Slägtet R. har 5-bladigt blomfoder och de 5 kronbladen jämte ståndarna fästa på en ringformig, köttig disk samt frukterna fästa i spiral å bottnen och insidorna af det urnelikt fördjupade fruktfästet, som af nyare botanister betraktas såsom blomfodrets pip. Detta fäste blir vid mognaden köttigt och färgadt (rödt) och benämnes »nypon». De enfröiga karpellernas ställning å nyponets insida talar emot åsigten att detsamma skulle vara foderpipen, hvilket äfven motsäges af analogien med smultronets bildning. Rosaslägtet omfattar ett större antal arter, hvilka förete olikheter med afseende på taggarnas form (krökta eller raka, grofva eller små och fina) samt nyponens storlek och form, blommornas färg, bladens glatthet eller hårighet o. s. v. Men af samma art uppkommer äfven i vildt tillstånd en mängd varieteter eller former, som öfvergå i hvarandra, och genom odling af rosaarter, t. ex. R. centifolia L. och andra, hafva hundratals odlingsvarieteter uppkommit, godtyckligt benämnda, ofta efter personer, och afvikande från hvarandra genom mer eller mindre fyllda (dubbla) blommor, vexlande i färg från djupaste svartrödt till skäraste hvitt och gifvande en utsökt vällukt af större eller mindre styrka. Främst bland de odlade rosorna torde te-rosen, R. Thea hort., kunna ställas på grund af sin sköna form, behagliga, ofta blekgula färg och berusande vällukt, erinrande om lukten af fint te. Provinsrosen, mossrosen, som har foder och blomskaft så rikt glandelhåriga, att de synas vara beklädda med mossa, pimpinellrosorna och de nästan hela sommaren blommande remontantrosorna (se Remonterande växter) m. fl. sorter äro omtyckta prydnadsväxter för trädgårdar och boningsrum, der de lätt nog kunna odlas och drifvas i blom tidigt på sommaren eller våren, blott de få under vintern hvila å ett frostfritt ställe, t. ex. i en källare. Ifrån Indien och Kaukasus har man flere klätterrosor, såsom R. alpina, R. Banksii hort. m. fl., hvilka kunna odlas äfven hos oss till beklädande af murar och spalierer och vanligen frambringa små, rundade blommor i mängd. I Sverige finnas flere rosaarter, bland hvilka R. rubiginosa L. (R. eglanteria Sv. B., »eglantine-rosen») utmärker sig genom bladens äppleliknande lukt. Af rosenblad beredes i Orienten rosenolja (se d. o.). Se vidare Rosenblad, bot. O. T. S.
Rosa kallas vissa färger, som uppkomma genom blandning af två och två färger i solspektrum. Se Färg, sp. 593.
Rosa, Sisto. Se Badalocchio.
Rosa, Salvator, italiensk målare och raderare, skald och musiker, f. 1615 i Arenella, en by nära Neapel, d. i Rom 1673, skaffade sig först klassisk bildning i Seminario della Congregazione Somasco, egnade sig som improvisatör åt poesi och musik samt fördes slutligen af en svåger öfver till måleriet. Han började med sitt hufvudfack, landskapsmåleriet, och studerade för den skull naturen under ströftåg i de vildaste bergstrakterna och utefter kusterna, och de af dessa studier sammansatta små kompositionerna, försedda med passande staffage och sålda för att bereda honom lifsuppehälle, fäste först uppmärksamheten vid honom. Han kom
Källa: Project Runeberg ·