Rotacism

Rotacism (rhotacism), felaktigt uttal af konsonanten r, »skorrning», egentl. missbruket att för mycket i tal och skrift använda ljudet r (Grek. [rho], rho, deraf namnet). Ordet betecknar nu i allmänhet den inom flere språks historiska utveckling iakttagna företeelsen att ett ursprungligt s öfvergår till r. Fonetiskt kan denna öfvergång förklaras endast genom antagande af mellanstadiet z (»lent s»). I Grek. förekommer rotacism endast i de eretriska och eliska dialekterna, hvarest under vissa betingelser ett allmängrekiskt [sigma] (s) kan öfvergå till [rho] (r), t. ex. Eretr. [hopóros] af [hoposos], i Lat. allmänt mellan vokaler, t. ex. gen. sing. generis af *genesis af genus. Ofta kan man, specielt i de germanska språken, iakttaga en vexling inom samma ordgrupp mellan s och r (af z), beroende på ursprungligen vexlande accent: Sv. frysa, men T. frieren o. s. v. På rotacism beror r i vara (af roten ves-) och är (af roten es-). K. F. J.