Sida 751
Rostanden ...
och art, t. ex. i de olika språkstammarna, blifva helt naturligt olika efter de särskilda stammarnas särskilda art. Så utmärker sig den semitiska språkstammen för ett tämligen enhetligt och stereotypt rotsystem, i det att i de flesta rötter ingå tre konsonantljud. Med afseende på arten af de olika slag af ord, ur hvilka rötter kunna abstraheras, och för hvilka de, ideelt taget, kunna anses ligga till grund, har man allmänt gjort en indelning i verbal-nominalrötter (s. k. predikativa) och pronominalrötter (s. k. demonstrativa). De förra sägas ligga till grund för verb och nomen, de senare för pronomina och vissa partiklar. Dermed kan man ingalunda säkert antaga ursprunglig åtskilnad mellan dessa båda slag af ord och rötter, liksom faktiskt i den historiska utvecklingen öfvergångar från den ena till den andra arten och tvärtom förekomma. K. F. J.
Rot, matem. 1. Den storhet, som efter upphöjning till en viss dignitet gifver till resultat en annan storhet. Roten kallas qvadratrot, kubikrot, 4:de rot o. s. v., alltefter som denna dignitets exponent är 2, 3, 4 o. s. v. Så är t. ex. 2 5:te roten ur 32, emedan 2 upphöjd till 5:te digniteten gifver till resultat 32. Namnet rot utgör en ordagrann öfversättning af den latinska termen radix, hvilken på samma sätt uppkommit af det arabiska dschidr; denna term åter har i sin ordning antagligen bildats efter det likbetydande indiska ordet mula. -- Rottecknet, [rot], har uppstått ur bokstafven r (begynnelsebokstafven i det latinska ordet radix). n-te roten ur storheten a tecknas [n rot] a; tecknet [n rot] kallas rotmärke. Qvadratrotens tecken är endast [rot]. -- En storhets rötter af en viss ordningsnummer äro lika många som antalet enheter i ordningsnummern; så finnas t. ex. två qvadratrötter, tre kubikrötter o. s. v. Af rötterna till en positiv qvantitet äro två reella, om ordningsnummern är ett jämnt tal, eljest blott en reel; af rötterna till en negativ qvantitet är en eller ingen reel, alltefter som ordningsnummern är udda eller jämn. --. Då rotutdragningen icke är verkställd eller icke kan verkställas, kallas roten rotqvantitet l. radikal (se d. o.). -- 2. Om rot till en eqvation se Eqvation.
Rotutdragning kallas den operation, hvarigenom en radikal befrias från sitt rotmärke, utan att dess värde förändras. Rotutdragningen kan vara antingen exakt eller approximativ. Den exakta rotutdragningen sker genom ömvändning af tillvägagåendet vid utveckling af (a + b)m enligt binomialteoremet. Den approximativa rotutdragningen sker antingen på samma sätt som den exakta eller medelst användning af vissa approximationsformler, utveckling i oändlig serie o. s. v. -- Jfr Coss, Kubikrot och Qvadratrot. G. E.
Rota, Nord. mytol., namn på en af valkyrjorna (stridsgudinnorna).
Rota, Giuseppe, italiensk miniatyrmålare, från Bergamo, kom 1806 till Stockholm och blef 1807 utländsk ledamot af konstakademien, der han från s. å. flere gånger uppträdde såsom utställare. Sista gången han förekommer i denna egenskap är 1815, och sannolikt lemnade han Sverige kort derefter. Något vidare är ej kändt om honom; troligen dog han 1821. Akademien eger hans sjelfporträtt (1806); eljest förekomma målningar af honom ganska sällan. Hans pensel är säker och kraftig, men färgen något torr och dunkel, och dessutom sakna hans porträtt merendels en djupare karakteristik och äro sålunda tämligen ointressanta. -rn.
Rotabagge är ett i Vestergötland gängse namn på kålroten (Brassica Napobrassica L.). Detta egendomliga namn finnes upptaget i de flesta utländska frökataloger, mer eller mindre förvrängdt, såsom i franskan till »rutabaga» o. s. v. O. T. S.
Rotacism (rhotacism), felaktigt uttal af konsonanten r, »skorrning», egentl. missbruket att för mycket i tal och skrift använda ljudet r (Grek. [rho], rho, deraf namnet). Ordet betecknar nu i allmänhet den inom flere språks historiska utveckling iakttagna företeelsen att ett ursprungligt s öfvergår till r. Fonetiskt kan denna öfvergång förklaras endast genom antagande af mellanstadiet z (»lent s»). I Grek. förekommer rotacism endast i de eretriska och eliska dialekterna, hvarest under vissa betingelser ett allmängrekiskt [sigma] (s) kan öfvergå till [rho] (r), t. ex. Eretr. [hopóros] af [hoposos], i Lat. allmänt mellan vokaler, t. ex. gen. sing. generis af *genesis af genus. Ofta kan man, specielt i de germanska språken, iakttaga en vexling inom samma ordgrupp mellan s och r (af z), beroende på ursprungligen vexlande accent: Sv. frysa, men T. frieren o. s. v. På rotacism beror r i vara (af roten ves-) och är (af roten es-). K. F. J.
Rotang, bot. Se Palmer och Rotting.
Rotari [råtari], langobardisk konung 636--652. Se Langobarder, sp. 733.
Rotari [råtari], Pietro, grefve, italiensk målare, f. 1707 i Verona, d. 1762 i Petersburg, lärjunge af A. Balestra och Trevisoni, reste i Europa och samlade förmögenhet med sina arbeten. Han var verksam i Wien och Dresden samt sist i Petersburg, der han blef hofmålare hos kejsarinnan Elisabet. I större taflor, såsom Hvilan under flykten till Egypten (i Dresden), är han kall och eklektisk, men i qvinliga halffigurer utvecklar han ett särskildt, något sentimentalt behag, som föll samtiden på läppen. Sådana finnas i mängd i Petersburg (icke i Eremitaget, men i konstakademien, och på slottet Peterhof 168 nummer). I München finnas 2 och i Sveriges Nationalmuseum 2 (Flicka, som syr och Flicka, som ser genom kikare). Dit kan ock räknas en svärmisk Magdalena i Dresden, der för öfrigt finnas af honom ett par gubbhufvud och två porträtt af sachsiska prinsessor. C. R. N.
Rotation (Lat. rotatio, kretslopp; jfr Rotera). 1. Mek., en kropps rörelse kring en oföränderlig (fix) punkt eller ock en oföränderlig rät linie i kroppen (rotationsaxeln; se Axel 3). I mekaniken står rotationsrörelsen (stundom kallad »gyralrörelse», af Grek. gyros, kretslopp)
Källa: Project Runeberg ·