Sahlström

Sahlström, Per, riksdagsman, född i Borås d. 4 Aug. 1785, måste redan vid tio års ålder begifva sig ut i verlden för att sjelf söka sin utkomst. Han försökte sig i många yrken, hvarunder han ofta fick slita mycket ondt, och blef vid några och tjugo års ålder inspektor på Långbro gård i Vårdinge socken i Södermanland. Derstädes tillvann S. sig inom kort stort förtroende genom sin omfattande kommunala verksamhet. I vidsträcktare kretsar gjorde han sig känd genom ett par skrifter: Beskrifning öfver Vårdinge socken (1824) och Om folkundervisningen (1833), hvilken sistnämnda ådrog honom en smickrande uppmärksamhet från Karl Johan. 1840, hvilket år han ock utbytte sin inspektorsbefattning mot egendomsegarens, utsågs han till sin orts representant i bondeståndet och omvaldes derefter vid alla följande riksdagar, tills han efter riksdagen 1856--58 på grund af ålder afsade sig omval. Han fick 1846 plats i den då upprättade representationskomitén, der han motsatte sig intagande af kungavalda ledamöter i Första kammaren samt graderad skala för de valberättigade. Vid riksdagarna på 1850-talet var han ledamot af statsutskottet. Han uttalade sig der 1853--54 för anläggande af tvänne statsbanor hvilkas anläggningskostnad skulle betalas med öfverskottet på bränvinsmedlen. För öfrigt uppträdde han alltjämt vid riksdagarna som en ifrig förespråkare för folkupplysningen, med yrkande att »barnaundervisningen skulle förklaras som en nationalangelägenhet af första ordningen». S. var en af bondeståndets mest framstående representanter under sista tidskiftet af ståndsriksdagarna. Han dog på sin gård Berga i Vårdinge den 3 Nov. 1866.