Spatt, veter., kallas åtskilliga hos hästar förekommande lidanden i hasleden. Vattenspatt, eller hasledsgalla, benämnes den åkomman, då ledkapseln är mycket utspänd af ledvatten (se Galla), harspatt deremot den, då en ansvällning förefinnes uti den på hasledens bakre yta befintliga böjsenan. Vanligast begagnas dock ordet spatt eller benspatt om en kronisk inflammation uti benhinnan hos de å inre sidan och nedre delen af hasleden befintliga små benen, hvilken inflammation har till följd, att en benväxt å nyss nämnda ställe uppkommer. Det är ofta ganska svårt att afgöra om en häst lider af spatt eller om en för handen varande halta härrör af andra lidanden. Vid rörelser brukar en häst, som har spatt, halta mera i början, men, sedan han gått några hundra steg, försvinner eller minskas hältan. Vid noggrann besigtning af den sjuka hasledens inre yta, genom jämförelse med motstående hasled, kan man ofta förvissa sig om tillvaron af en benutväxt. Den sistnämnda försvinner aldrig, men genom sammanväxning mellan de små benen i nedre delarna af leden kan hältan upphöra.
Orsak till spatt anses vara häftiga ansträngningar. Man kan ej påstå, att sjukdomen är ärftlig; ej häller kan man af hasens form bestämma huruvida det ena djuret lättare skall angripas af spatt än ett annat. Behandlingen afser antingen att minska och om möjligt hafva inflammation, eller ock att främja sammanväxning mellan de angripna benen. I förra fallet användes skarpa salvor eller bränning med glödgadt jern. Sammanväxningen deremot söker man ernå genom att öppna en liten slemsäck, på insidan af hasleden, och afskära en i nämnda slemsäck befintlig sena (den s. k. spattsenan) eller genomskära den benhinna, som bekläder benutväxten eller den s. k. spattknölen. C. A. L.