Sputum (plur. sputa), Lat., det utspottade, vanligen upphostade sjukliga sekretet från respirationsorganen. Både Hippokrates, Galenos och de arabiske läkarna fäste härvid den största vigt, ej allenast för diagnosen, utan äfven för prognosen och terapien. I nyare tider har denna lära vunnit mera fasthet genom den mikroskopiska undersökningen af sputas innehåll. Detta innehåll är högst variabelt för olika sjukdomar och olika stadier i sjukdomarna. Hufvudbeståndsdelarna äro slem, saliv, blod, var, epitelceller, stundom delar af lungväfnaden, elastiska trådar, svampar m. m. De äldre skilde mellan sputum crudum (rått) i början af sjukdomen och sp. coctum (kokt), moget, i den utvecklade sjukdomen. De nyare benämningarna rätta sig efter huvudbeståndsdelen: blodigt, blod-tingeradt, rostfärgadt, slemmigt, varigt, purulent, vattnigt, seröst o. s. v. F. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sputum
Ämne: Blod, hjärta och blodomlopp · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 308 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗