Starobrjadeter

Starobrjadeter (»gammaltroende») kallas den del af den ryska sekten starovertserna (jfr Raskolniker), som icke allenast skiljer sig från den grekisk-ryska kyrkan i afseende på ritualen, utan äfven vägrar att erkänna de af densamma invigde presterna och har sina egne vigde prester. När starovertserna först skilde sig från statskyrkan, år 1666, på grund af de i ritualen år 1654 gjorda förändringarna, anslöt sig till dem ett antal prester. När dessa dött, kunde sekten icke få några nya, emedan den strängt fasthöll, att presten måste vara vigd af en biskop, men icke ville godkänna någon prest, som deltagit i statskyrkans »affall». Den ende biskop, som anslutit sig till separatisterna, hade dött, innan han hunnit viga någon efterträdare. När den uppsättning af prester, som de hade, dött ut, afstod en del af starovertserna (»de prestlöse») från att hafva några prester alls och derför äfven från sakramentens bruk. En annan del af dem modifierade sin ståndpunkt derhän, att de godkände sådana statskyrkans prester, som formligen afsvuro den nya ritualen, förutsatt att de voro prestvigda före statskyrkans »affall». Sedermera, då sådana ej längre funnos, fordrade man blott, att de skulle vara döpta före nämnda »affall». Senare, då icke häller några sådana funnos, gick man ännu längre i eftergifter och godkände alla inom statskyrkan vigde prester, om de blott afsvuro sina »villfarelser». Slutligen fann emellertid en stor del af dem det vara en ohållbar ställning att hafva prester, som voro vigda af biskopar, hvilka de sjelfva ansågo för kättare, och att sålunda för rekryterandet af sitt presterskap vara beroende af den af dem bekämpade statskyrkan. De började söka -- först i östra delen af riket och sedan i utlandet -- om icke någonstädes skulle finnas en gammalritualistisk biskop. De öppnade underhandlingar med Preussens, Österrikes och Turkiets regeringar. Omsider lyckades de år 1844 förmå österrikiska regeringen att gifva sitt tillstånd till upprättandet af ett gammalritualistiskt, grekisk-katolskt biskopsdöme i Bjelakrinitza i Bukovina, och två år derefter samtyckte Bosniens afsatte metropolit Ambrosius till att tillträda detsamma. Den gren af starovertserna, som sålunda, utan att tillhöra »de prestlöse», gjort sig fullkomligt oberoende af ryska statskyrkan, kallas starobrjadeter, en benämning, som förut användts såsom liktydig med starovertser. A. F. Å.