Sublimat (af Lat. sublimare, drifva i höjden, af sublimis, hög), kem., i allmänhet hvarje fast kropp, som erhållits genom afkylning af en gasformig kropp, men särskildt qvicksilfverklorid, chloretum hydrargicum corrosivum, HgCl2, kem. med., ett af nutidens vigtigaste qvicksilfverpreparat. Sublimat i denna inskränktare bemärkelse beredes fabriksmässigt genom upphettning af qvicksilfver tillsammans med koncentrerad svafvelsyra så länge, att icke vidare något qvicksilfveroxidul-sulfat återstår, hvilket inträffar, då blandningen löser sig klart i klorvätesyra, i hvilken syra oxidulsaltet är olösligt. Det sålunda erhållna qvicksilfveroxid-sulfatet (»merkurisuifatet») blandas noggrant med fullkomligt torrt koksalt, och denna blandning upphettas i passande kärl af jern eller glas, hvarigenom qvicksilfverklorid sublimerar; af denna beredningsmetod har det populära namnet sublimat uppkommit. Mot slutet af sublimeringen stegras värmen, så att sublimatet nästan smälter, hvarigenom det blir kristalliniskt. Det bildar då hvita, tunga, genomskinliga, stråligt kristalliniska massor och har en äcklig, sammandragande smak. Färgade (bruna eller röda) streck på ytan härröra af jernoxid, som bör bortskrapas. Rent sublimat förflyktigas helt och hållet vid upphettning samt löses i 16 delar vatten och i 4--5 delar koncentrerad sprit eller eter utan återstod. Qvicksilfverkloriden eller, såsom det i dagligt tal alltid heter, sublimatet är ett häftigt gift för alla slags organismer och derigenom det kraftigaste och på grund deraf mest använda desinfektionsmedel inom kirurgien vid operationer och behandling af sår. Orena sår, fistelfångar o. s. v. renspolas med lösningar af sublimat i vatten (1: 5000 till 1: 1000). Med dylika lösningar rengöra gynekologer sina händer, innan de företaga någon undersökning eller operativ åtgärd, och man kan våga påstå, att sublimatets användning jämte andra desinfekterande medel bör kunna hålla på afstånd den för barnaföderskor förr så ofta mördande blodförgiftning, som benämnes barnsängsfeber. Af alla qvicksilfverföreningar är sublimatet väl den häftigast verksamma. Det förenar sig med ägghvitekropparna i de djuriska väfnaderna och verkar sålunda som ett frätande gift, hvaraf benämningen »corrosivus», frätande. Till följd af denna egenskap fick sublimatet, som var upptäckt redan i 8:de årh., under medeltiden af alkemister och läkare benämningarna Draco, Mors (döden) och Malleus metallorum (metallernas hammare). I nyare tiders medicin har det fortfarande användning invärtes i försigtiga doser (maximaldosis är 3 cg.), företrädesvis mot syfilis i senare former och mot deraf orsakade nevralgier. Utvärtes användas sublimatlösningar mot åtskilliga hudsjukdomar samt till tvättning å hudställen, der liggsår hotar att inträda. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sublimat
Ämne: Kemiska föreningar, grundämnen och teorier · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 850–851 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗