Svalg

Svalg, farynx, anat., den för födoämnen och andningsluft afsedda, oregelbundet trattformiga genomgångsväg, som bakåt fortsätter mun- och näshålorna. De sistnämnda öppna sig bakåt genom två ovala öppningar, koanerna. Munhålan skiljes från näshålorna genom en benskifva, som på båda sidor (öfre och undre) klädes af slemhinna. Skifvan slutar bakåt med en tunn kant, från hvilken nedhänger gomseglet (mjuka gommen), en utlöpare af båda slemhinnorna, med mellanliggande körtlar, muskler, kärl och nerver. Bakom de tre öppningarna och bakom gomseglet vidtager det rum man kallar svalget. Till tak har det hufvudskålens bas, till bakvägg framsidan af halskotorna, till sidoväggar tre hvarandra delvis öfverlagrande, cirkulära, platta muskler (svalgkonstriktorerna), alltsammans beklädt af slemhinna. I denna hinna, som för resten är ganska olika på olika ställen, ligger en mängd körtlar. Då uppåt-framåt de i svalget mynnande luftvägarna ligga ofvan-bakom munhålan, ligger vid svalgets nedre ände luftvägen (larynxspringan) framom-under digestionsvägen (matstrupen), hvadan banorna för andningsluften och för födoämnena korsas i svalget. Genom detta passera vanligen mat och dryck ganska hastigt och direkt ned i matstrupen; men om icke larynxöppningen vid tillfället är väl stängd, kunna partiklar af födoämnen tränga in deri och vålla stora obehag. G. v. D.