Tapeter

Tapeter (Grek. tapes, Lat. tapete, tapetum), egentligen väfnader, afsedda att bekläda en vägg, ett golf eller en möbel eller att göra tjenst som förhängen, således motsvarande de tre svenska begreppen »väggbonad», »matta» och »duk». I svenskan har ordet tapet erhållit endast betydelsen af väggbonad. -- Bruket att bekläda väggarna i bonings- och praktrum med mer eller mindre dyrbara väfnader kan följas tillbaka till de äldsta tider, så långt som vår kännedom om mensklig odling sträcker sig. De förnämsta af dessa väggbonader utgöras af de bildprydda haute-lisse-väfnaderna och gobelintapeterna (se dessa ord). Men jämte dem förekommo fordom äfven väfda bonader af andra, i det hela enklare slag, och sådana omtalas ofta äfven i de gamla svenska slottsinventarierna. Till dessa enklare tapeter höra äfven åtskilliga svenska, särskildt skånska allmogeväfnader med t. ex. blå eller röda figurer och ornament mot hvit botten. Eljest anbragtes äfven orneringen på tyget medelst broderi eller medelst målning, och denna senare ersattes omsider genom användande af tryck (holländska kattuntapeter). -- Jämte de väfda tapeterna började man alltifrån 1600-talet att vid inredande af praktfullare bostäder i stor utsträckning begagna lädertapeter. Uppfinningen, som var känd redan under medeltiden, är säkerligen af spansk-moriskt ursprung, ehuru lädret då nyttjades för beklädnad af smärre föremål (möbler, bokband, skrin o. dyl.). Såsom material begagnades kalf-, get- och fårskinn. Mönstren intrycktes bakifrån medelst träformar; i finare arbeten bearbetades äfven framsidan med ciselering och punsning. Färgen, försilfringen och förgyllningen (»gyllenläder») pålades för hand. Såsom en ersättning för dessa, en tid mycket allmänna, men i alla händelser mycket dyrbara väggbeklädnader började man under 1700-talet tillverka och använda tapeter af vaxduk med liknande mönster. Någon synnerligen allmän användning synas dessa tapeter likväl aldrig hafva erhållit. -- Det slag af väggbeklädnad, som i nyare tid utträngt de äldre slagen, är dock papperstapeterna. Man kan spåra deras användning redan under 1600-talet, och de synas hafva haft sin förebild i de kinesiska tapeter af ungefär liknande slag, som infördes till Europa genom de ostindiska handelskompanierna. Under 1700-talet blefvo de allt allmännare. Målningen skedde i början för hand; sedermera användes chabloner eller modellstockar. I våra dagar drifves tapettrycket fabriksmässigt, och mönstren tryckas från en eller flere roterande valsar, å hvilka de äro graverade. Medan man under äldre tider framställde företrädesvis blomster- och rankmönster mot en ljus, enfärgad botten, efterbildar man nu för tiden med en viss förkärlek äldre textila och gyllenlädersmönster från 1400--1600-talen. Upk.