Tavastehus slott (F. Hämeenlinna), äfven kalladt Tavastborg, någon gång Kronoborg, ett fäste i Finland, Tavastland, vid hvilket staden Tavastehus uppvuxit, ligger på en kulle vid sydvestra stranden af Vanajavesi sjö, af hvars vågor det fordomtima äfven synes hafva varit kringsvalladt. Det ursprungliga slottet hade qvadratisk grundplan och höjde sig med slutna flyglar på en vall af löst hopade stenblock kring en trång borggård. De råa, utomordentligt tjocka och fasta gråstensmurarna, sammanfogade med cement af murbruk, resa sig numera blott till andra våningens halfva höjd. Åtskilliga spår synas likväl vittna om att desamma icke undergått någon genomgripande ombyggnad efter uppförandet. Sjelfva slottskärnan hvilar på klippgrund och har vid olika tidpunkter, särskildt under 1500-talet, blifvit utvidgad genom tillbyggnader af ringmurar och rundlar, af hvilka dock numera blott en fullständig rundel förutom åtskilliga rester i renoveradt skick återstå. Under sista årtiondet af Johan III:s och under Sigismunds regering förföll slottet mycket, bl. a. genom en krutexplosion, som 1599 sprängde det med dess besättning i luften, så att, enligt hvad det heter, der föga annat fanns qvar än blotta muren. Slottet iståndsattes väl 1605--09 samt ytterligare under 1656 års krig, men förstördes åter genom en ödeläggande eldsvåda 1659. Det återupprättades, men plundrades under »stora ofreden», hvarvid många af dess dyrbarheter antingen förstördes eller bortfördes. Under den derpå följande tiden användes det hufvudsakligen såsom förrådshus för den finska armén, och sedan 1830-talet har det tjenstgjort såsom korrektions- och fängelseinrättning.
Birger Jarl grundlade efter tavasternas besegrande 1249 en borg bland dem. Enligt en tradition skall den hafva uppförts i Hypiövuori i Hauho socken, enligt en annan i Hakoisten linna, äfven kalladt »Gamla Tavastehus» i Janakkala socken af nuv. Tavastehus län. Säkert är, att slottets läge nu icke är detsamma som i första tiden. Slottet omtalas i handlingarna första gången 1308, i sammanhang med att hertigarna Erik och Valdemar förjänas med Finland. 1315 tillföll det jämte Åbo slott hertig Valdemar ensam, och 1340 öfverläts det jämte Åbo och Viborgs slott samt Finlands hela förvaltning för en tid åt Daniel Nilsson. 1371 blef Bo Jonsson herre till T., hvilket först efter hans död afträddes till drottning Margaretas ombud 1389. Bland slottets höfvitsmän under den närmast följande tiden må nämnas Nils Tawast (1396--1421) och Olof Tawast (1440--55). 1457 förlänades det till Erik Axelsson Tott, som kort före sin död (1481) öfverlemnade det jämte sina öfriga slott i Finland åt sina bröder, Ivar och Lars, af hvilka den förre 1483, efter Lars' död, öfverlemnade slottet till riksföreståndaren Sten Sture d. ä. Såsom höfvitsman på slottet nämnes derefter någon tid Knut Posse. Från 1497 hade den afsatte riksföreståndaren Sten Sture slottet jämte hela Finland i förläning och efter honom hans gemål Ingeborg Tott, som bebodde det till sin död (1507). Derefter var Åke Göransson Tott höfvitsman på T., tills han derstädes afrättades på Kristian II:s befallning 1520 och Sten Sture d. y:s enka, Kristina Gyllenstierna, emottog slottet i förläning. 1522 erhöll Sören Norby Tavastehus slott och län jämte en stor del af det öfriga Finland såsom förläning, men måste redan 1523 öfverlemna det åt Gustaf Vasas trupper, hvarefter slott och län förvaltades af konungens befallningsmän. A. G. F.