Thomas

Thomas [tå'mas], William Widgery, nord-amerikansk jurist, diplomat och skriftställare, född i Portland, Maine, d. 26 Aug. 1839, tillhör såsom ättling i 9:de led af engelsmannen George Cleeve, hvilken 1632 anlade staden Portland, kretsen af de äldsta slägterna i New England. År 1860 aflade han akademisk examen vid Bowdoin College, Maine, och egnade sig derefter åt juridiken. Han blef dock snart af presidenten Lincoln använd såsom dels vice generalkonsul i Konstantinopel, dels konsul i Galacz och i Göteborg. Under sin konsulsverksamhet i Göteborg, 1863--65, lärde han sig svenska och öfversatte till engelskan V. Rydbergs arbete »Den siste athenaren» (utg. i Filadelfia i 4 uppl.). När Andrew Johnson 1865 blifvit president, återkom T. till Amerika och idkade der i sin fädernestad juridisk praktik. Vid den tiden minskades staten Maines befolkning. T. framställde då ett förslag i afsigt att leda en del af den svenska invandringen till Maine. Förslaget antogs 1870 af Maines representation, och T. satte det i verket genom att som ombud för staten Maine fara till Sverige, hvarifrån han medförde en stambefolkning af 51 personer. Dessa bildade i norra Maines vilda skogar kolonien New Sweden, hvilken sedan tillväxte genom nya invandringar. T. ledde i fyra år utvecklingen af nybygget, den enda efter sjelfständighetsförklaringen af främlingar grundade åkerbrukskoloni i New England, som vunnit varaktigt bestånd. Det omfattar nu mer än 2,000 pers. -- 1873--75 var T. medlem af och äfven talman i Maines representantförsamling samt 1879 senator derstädes. År 1883 utnämndes han af presidenten Arthur till ministerresident i Stockholm. Under sin vistelse i Skandinavien gjorde T. sig bekant med olika klasser af medborgare, lärde känna folkets lif och vanor samt meddelade hvad han såg och iakttog om land och folk i sina rapporter, hvilka bidrogo att göra Sverige alltmera kändt och aktadt i Amerika. Sedan demokratpartiet segrat vid presidentvalet 1885, blef T. återkallad. Vid afskedet från Sverige erhöll han många bevis på den popularitet han der förvärfvat sig. -- Äfven bland skandinaverna i Förenta staterna är T. högt uppburen, hvilket särskildt visade sig, då han blef utsedd till festtalare vid den 250-års-högtid, som i Sept. 1888, i närvaro af öfver 40,000 skandinaver, firades i Minneapolis till åminnelse af den första svenska koloniens -- vid Delaware-floden -- grundläggning 1638. I den valrörelse, som 1888 föregick presidentvalet, tog T: verksamt del. Han fick af den ledande komitén särskildt i uppdrag att tala till skandinaverna i unionens norra stater från Maine till Minnesota och utförde detta uppdrag i omkr. tre månaders tid med stor framgång, dervid oftast begagnande sig af svenska språket. Sedan Harrison tillträdt presidentplatsen, var T:s förordnande till envoyé i Stockholm, en af hans första utnämningar. T., som anländt till Stockholm i Maj 1889, fick d. 14 Sept. 1890 om bord å Förenta staternas kryssare »Baltimore» mottaga samt till Sveriges konung och folk öfverlemna John Ericssons jordiska qvarlefvor. T. har i åtskilliga tidskrifter författat uppsatser om Sverige och svenska förhållanden samt vid många tillfällen i sitt hemland hållit föredrag öfver samma ämne. Det har nämligen varit för honom så att säga en lifsuppgift att i Nord-Amerika sprida en vidgad kännedom om Sverige och svenskarna, en uppgift, hvilken hans utförliga och rikt illustrerade bok Sweden and the swedes (Chicago 1891; samtidigt utgifven i Stockholm i sv. öfvers. under titeln »Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige») är afsedd att fylla. T. är, sedan 1887, gift med en dotter till den bekante skol- och riksdagsmannen R. Törnebladh.