Trekapitelstriden

Trekapitelstriden, kyrkohist., en episod i de monofysitiska stridigheterna. Kejsar Justinianus I lät intala sig, att förnämsta hindret för monofysiterna att erkänna kyrkomötets i Chalcedon (det 4:de ekumeniska, 451) beslut var att i detta beslut biskop Teodor från Mopsvestia med loford omnämndes och biskop Theodoretos' af Kyrrhos skrift mot Cyrillus samt biskop Ibas' af Edessa bref till den persiske biskopen Mares godkändes såsom renläriga, oaktadt desse tre kyrkolärare stodo nestorianismen mycket nära. För att återvinna monofysiterna för kyrkan utfärdade kejsaren derför ett edikt (544), hvari Teodor fördömdes och de nämnda skrifterna af Theodoretos och Ibas förklarades för kätterska. Detta edikt, som kringsändes öfverallt för att af biskoparna undertecknas, rönte i synnerhet inom den vesterländska kyrkan mycket motstånd, emedan här genom ett kejserligt maktspråk ett ekumeniskt mötes auktoritet rubbades och trenne längesedan döda, högt ansedda kyrkolärare fördömdes. Kejsaren lyckades få ediktet bekräftadt af kyrkomötet i Konstantinopel 553 (det 5:te ekumeniska). Men hans afsigt att återföra monofysiterna till kyrkan förfelades, och denna strid om de tre tvistepunkterna (Lat. de tribus capitulis) föranledde i den vesterländska kyrkan -- särskildt i norra Italien (jfr Langobarder, sp. 739) -- en schism, som räckte i 70 år. A. F. Å.