Triangel

Triangel (Lat. triangulum, af tres, tre, och angulus, vinkel). 1. Matem., en sluten figur, som bildas af tre linier, hvilka två och två skära hvarandra. Ligga alla tre linierna i samma plan, kallas triangeln en plan triangel. Bland plana trianglar äro de rätliniga, d. v. s. de, som bildas af tre räta linier, de vigtigaste; och då man talar om en triangel utan särskild tilläggsbestämmelse, menas dermed i vanliga fall en rätlinig triangel. Hvar och en af de tre linierna i en triangel kallas en sida. Den ställning två sidor intaga till hvarandra kallas en vinkel i densamma. En triangel kallas trubbvinklig eller rätvinklig, alltefter som en vinkel i densamma är trubbig eller rät; äro alla vinklarna spetsiga, kallas triangeln spetsvinklig. Likbent kallas en triangel, om två sidor i densamma äro lika stora; liksidig kallas den, om alla tre sidorna äro lika stora. Summan af alla tre vinklarna i en triangel är lika med två räta vinklar (jfr dock Parallelteori i art. Parallel). Med höjd i triangeln förstår man en rät linie, som är dragen från en vinkelspets lodrätt mot motstående sida; denna sida kallas då bas. Triangelns yta är lika med halfva rektangeln af höjden och basen. -- Bland icke plana trianglar må särskildt nämnas sferiska trianglar, hvilka bildas af tre storcirklar på en sfers yta. Se vidare Trigonoinetri. -- Om den liksidiga triangelns symboliska betydelse se Treenighet. -- 2. Musikt., slaginstrument, som består af en i triangelform böjd stålstaf, hvilken hänger vid ett band och anslås medelst en annan staf. Instrumentet afser icke att angifva någon bestämd ton, utan endast att markera rytmen. 1. G. E. 2. A. L.