Trollhättefallen, Sveriges mest berömda vattenfall, bildas af Göta elf ej långt från dess utlopp ur Vänern, i det att den ansenliga floden på en längd af omkr. 1 km. i flere afsatser störtar sig utför en höjd af tillsammans 33 m. Det öfversta vattenfallet är det 7,7 m. höga Gullöfallet, så kalladt efter den midt i fallet belägna klippan Gullön (den del af fallet, som ligger v. om Gullön, heter egentl. Nolfallet). Straxt nedanför följer det största af fallen, Toppöfallet, der floden, efter att hafva famnat den lilla Toppön, som erbjuder en förträfflig, af alla besökande turister känd utsigtsplats, med ett döfvande larm störtar utför den 13 m. höga hällen, sammanpressad mellan bergväggarna till endast omkr. 20 m. bredd (den öfre delen af detta fall v. om Toppön kallas Tjuf-fallet). Efter det tredje fallet, Stampströmsfallet (2,6 m.), följer ett litet lugnvatten, kalladt Hojoms varp, hvilket snart afbrytes af de tre Helvetesfallen (tillsammans 8,3 m.), på hvilka slutligen följer det sista fallet, Flottbergs-strömmen (1,3 m.). Den vattenmassa, som störtar utför Trollhättefallen, beräknas till i medeltal 2,200 kbm. i sekunden. Först i senaste tid har någon del af den ofantliga drifkraft denna vattenmassa erbjuder börjat användas i industriens tjenst, så att dessa mäktiga vattenfall och deras omgifningar ännu framstå i nästan hela sin ursprungliga vilda skönhet. Trollhättefallen besökas mycket af turister. A. G.
Nordisk familjebok · första upplagan
Trollhättefallen
Ämne: Floder i Sverige och Norden · Floder, sjöar och franska orter
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 16 (1892), sp. 774–775 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗