Tromb

Tromb (thrombos, thrombus), med., ett blodkoagulum, som hos den lefvande menniskan bildas inuti kärlsystemet (sjelfva tromb-bildandet kallas trombos, thrombosis). Det, som åstadkommer att blodet under normala förhållanden ej koagulerar, anses vara beröringen med den lefvande oskadda kärlväggen. Då denna blir säte för sjukliga förändringar, eller då blodströmmen af någon anledning blir så långsam, att kärlväggens nutrition lider, inträda de förhållanden, som leda till uppkomsten af tromb. Detta tillstånd medför flere faror. Delar af tromben kunna lösryckas och följa med blodströmmen, tills de kila fast och tilltäppa ett kärl (emboli; se Embolus). Personer, som lida af hjertfel, d. v. s. hos hvilka delar af hjertväggen eller hjertvalvlerna äro sjukligt förändrade, äro i synnerhet utsatta för tromb-bildning. Faran af emboli ökas, då tromben i sitt inre uppmjukas till en smörjig massa, i synnerhet der denna process är framkallad genom närvaron af mikro-organismer. En gynsam förändring är den, då tromben, som kan sägas utgöra en död massa af fibrin och blodkroppar, ersattes af organiserad bindväf. Då en större ven tilltäppes genom tromb-bildning (blodpropp), hämmas blodafflödet från motsvarande kroppsdel, som ansväller och hemfaller åt sjukliga förändringar. Blodpropp i de nedre extremiteternas vener uppstår lätt efter förlossningar och tyfoidfeber. J. E. J-n.