Vakt. 1. Krigsv., hvarje truppstyrka, som utsättes på en bestämd plats för att bevaka någonting, t. ex. kasernvakt, lägervakt, polisvakt (under tåg eller jernvägstransport), ordningshållningsvakt o. dyl., eller undantagsvis såsom hedersbevisning för kunglig person eller högre befälhafvare, s. k. honnörsvakt (se d. o.). Den förnämsta vakten i en garnisonsort benämnes vanligen högvakt, och alltefter vaktbefälhafvarens grad skiljer man mellan officersvakt, underofficersvakt eller korpralsvakt (den senare äfven kallad »underbefälspost» och vanligen underställd någon vakt, till hvilken dess rapporter o. d. ingå). Om generalstabsvakt se d. o. -- Fullgörandet af vaktens uppdrag, vakttjensten, är af stor betydelse både för vaktens egentliga uppgift och såsom en öfning för den vigtiga bevakningstjensten i fält. I en garnisonsort står vakttjensten under kommendantens omedelbara inseende. Samma afdelning bestrider vanlig vakttjenst under 24 timmar i följd. Jfr Post (skiltvakt). -- 2. Sjöv. Ombord å de flesta fartyg indelas dygnet till sjös i 6 »vakter», hvar och en å 4 timmar (8 glas): dagvakten kl. 4--8 f. m., förmiddagsvakten kl. 8--12 midd., eftermiddagsvakten kl. 12--4 e. m., plattvakten (»plattfoten» l. »platten»), i tvänne hälfter, för att förskjutning skall ega rum, den första kl. 4--6 e. m., den andra kl. 6--8 e. m., första vakten kl. 8--12 midn., och hundvakten kl. 12--4 f. m. Vaktmanskapet, eller det manskap, som »gör vakt», till skilnad från »frivaktarna», hvilka nattetid äro »vaktfria», indelas i tvänne hälfter, styrbords vakt och babords vakt, hvilka aflösa hvarandra eller »taga emot vakten» vid ofvannämnda tider, då vaktombytena ega rum. Denna vaktfördelning kallas sjövakt till skilnad från den i hamn eller till ankars brukliga hamnvakten, då styrbords och babords vakter hafva vakt hvar sitt dygn i sänder, nattetid (kl. 9 e. m.--5 f. m.) dock endast hälften af vaktstyrkan, den s. k. natthamnvakten. Besättningen säges »göra vakt om vakt» till sjös, då den på ofvannämnda sätt är indelad i tvänne delar, hvartill man på handelsfartyg fäster den betydelsen, att båda vakterna icke samtidigt skola vara i tjenstgöring. Att börja vakttjensten, sedan alle man varit i arbete, kallas att »sätta vakt». Jfr Qvarter 5 b) och Vakthafvande. 1. C. O. N. 2. R. N.
Nordisk familjebok · första upplagan
Vakt
Ämne: Fartyg, sjöfart och sjöterminologi · Sjöväsende och sjömanskap
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 17 (1893), sp. 89–90 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗