Vasa län

Vasa län, Finland, ligger mellan 61° 58' och 64° 10' n. br. samt 21° 3' och 26° 17' ö. längd från Greenw. samt gränsar i n. till Uleåborgs län, i ö. till Kuopio och (på en liten sträcka) S:t Michels län samt i s. till Tavastehus' och Åbo och Björneborgs län. I v. sköljes dess strand af Bottniska vikens (Qvarkens) vågor. Länet omfattar södra delen af landskapet Österbotten, norra delen af landskapet Satakunta samt nordöstra delen af Tavastland. Areal 41,711 qvkm., hvaraf 3,402 qvkm. utgöras af sjöar. Af Finlands hela ytinnehåll utgör länet 11,17 proc. Genom länet löper i riktning från n. ö. till s. v. Finska landtryggen (Suomenselkä), delande det i två delar, hvardera utmärkt såsom särskildt vattenområde och af väsentligt olika utseende. Den ena, den vestliga eller österbottniska delen, är ett mot hafvet nästan jämnt sluttande slättland, genomskuret af många rinnande vatten och gifvande intrycket af en forntida hafsbotten, emedan den är betäckt med ändlösa, odlingsbara, oftast skoglösa mossar eller vågformiga sandkullar. Äfven mindre berg och höjder förekomma jämförelsevis sparsamt. Jordmånen består af mycket bördig lerjord, med undantag af norra delen äfvensom trakterna närmast landtryggen, der sandblandad och ofta stenbunden mylla förekommer. De förnämsta vattendragen i denna del af länet äro Lesti l. Raumajoki, från Lestijärvi sjö, Gamla Karleby å l. Vetil å, Esse å (F. Ähtävänjoki), hvilken genomrinner de tre stora sjöarna Alajärvi, Lappajärvi och Evijärvi, Ny Karleby elf l. Lapuanjoki samt Kyrö elf. Sträckan ö. om landtryggen, den tavastländska delen af länet, är mycket kuperad samt rik på sjöar och träsk, vanligen omgifna af skogbevuxna höjder. Mossar, men på sten- och sandgrund, förekomma talrikt. Jordmånen består för det mesta af sandblandad mylla. Närmast landtryggen äro trakterna frostömma samt kärr och sandmoar vanliga. Genom Tavastmon (F. Hämeenselkä), som i länets midtområde utgår från landtryggen, afdelas det östra området i tvänne vattenområden, af hvilka det ena, det östliga (Saarijärvi och Keitele områdena), tillför Päijänne eller Kymmene elf, det andra, det vestliga (Ätsäri och Virdois områdena), Näsijärvi eller Kumo elf sitt vattenöfverflöd. Stora skogar utmärka denna del af länet. Odlingen, som är jämförelsevis ung, har utvecklat sig raskt. Folkmängden, som 1840 uppgick till blott 212,775 pers., har stigit till 417,192 pers. (1890). Deraf funnos 21,963 i länets städer, Vasa, guvernörsresidens, Kaskö, Kristinestad, Ny-Karleby, Jakobstad, Gamla Karleby och Jyväskylä, samtliga, med undantag af den sistnämnda, belägna utmed kusten af Bottniska viken. Af befolkningen voro 126,430 pers. svensktalande, 290,630 finsktalande. Den lösa, med tillfälligt arbete sig lifnärande befolkningen utgör 32,7 proc., den lagstadda tjenstehjonsklassen 5,4 proc. af folknumerären. Hufvudnäringarna, jordbruket och boskapsskötseln, stå ganska högt. Bland sädesslagen odlas hafre synnerligen mycket för export, och rågen (den s. k. »Vasarågen») är allmänt bekant och efterfrågad för sin tjenlighet till utsäde. Af hafre såddes 1889 141,000 hl. och skördades 896,000 hl., af råg resp. 112,000 och 746,000 hl., af korn resp. 83,000 och 516,000 hl. Blandsäd, bokhvete, ärter och bönor odlas blott till obetydliga belopp. Skörden af potates uppgick s. å. till 1,115,000 hl. Lin- och hampodlingen afkastade 149,000 kg. lin och 200,000 kg. hampa. Antalet hästar och föl var 49,000, hornboskap 215,000, får 235,000, svin 19,000 och getter 6,000. -- Bland rofdjur äro numera björn och varg sällsynta, lodjur dödades 1889 till ett antal af 12 och räfvar till ett antal af 416. Skogarna äro bort emot landtryggen samt ö. derom ännu stora. Af skogsarealen äro 401,000 har kronoskogar, hvilka lemnade en nettoinkomst af 303,000 mark. Ett 70-tal sågar finnes inom länet. Produktionen af fabriks- och handtverksindustrien beräknades uppgå 1890 till 13,6 mill. mark samt sysselsätta 4,800 arbetare. De förnämsta industriella inrättningarna äro ett större bomullsspinneri samt väfveri i Vasa och en större ångqvarn dersammastädes. Bland öfriga må nämnas 17 ölbryggerier, 7 bränvinsbrännerier, 5 tobaksfabriker, 8 privilegierade jernbruk, af hvilka 5 voro i verksamhet, 1 mekanisk verkstad, 2 glasbruk, hvaraf 1 af betydligare omfång, 7 boktryckerier o. s. v. Handlandenas antal uppgick 1889 till 843, deraf 516 på landsbygden. Fisket, särskildt strömmingsfisket, och själfångsten utgöra för många familjer i länets kustorter hufvudnäringarna samt bedrifvas äfven ganska allmänt såsom binäringar. Allmogen är allmänt känd för sin slöjdkunnighet. De vigtigaste alstren af hus- och hemslöjder äro åkdon, arbets- och kör-redskap, fiskredskap, väfnader m. m.; såsom ett slags hemslöjd bedrifves i kustsocknarna, särskildt i de södra och norra, båtbyggeri. För tillgodoseendet af det högre bildningsbehofvet finnas 1 svenskt och 2 finska lycéer samt 1 folkskolelärare- (Nykarleby) och 1 kombineradt folkskolelärareoch lärarinneseminarium (Jyväskylä). Bland lägre läroverk må nämnas 5 gosskolor (elementarläroverk), 6 flick- och förberedande skolor m. m. För fackbildnings meddelande verka 1 navigationsskola, 3 landtbruks- och 3 mejeriskolor, 1 industri- och 1 högre handtverksskola. Genom jernvägen Vasa--Tammerfors, med förgrening från Östermyra till Gamla Karleby och Uleåborg, står länet i förbindelse med södra Finlands jernvägsnät. Administrativt omfattar länet 6 härad, nämligen Ilmola, Korsholms, Lappo, Pedersöre, Kuortane och Laukas', med tillsammans 41 länsmansdistrikt. Judicielt lyda länets samtliga församlingar under Vasa hofrätts jurisdiktion samt äro fördelade på 9 domsagor, nämligen Gamla Karleby, Ny-Karleby, Korsholms, Närpes', Ilmola, Alavo, Jyväskylä, Viitasaari och Saarijärvi, med inalles 35 tingslag. (Se vidare Österbotten.) A. G. F.