Vexiö [väck-sjö], uppstad i Småland, säte för landshöfdingen öfver Kronobergs län och biskopen öfver Vexiö stift. Staden är högt och särdeles vackert belägen vid norra sidan af den lilla Vexiösjön, på ömse sidor om gränsskillnaden mellan Konga och Kinnevalds härad, den lilla Guldsmedsbäcken. Med raka och breda, delvis trädplanterade gator, många välbyggda privathus och spridda trädgårdar samt omgifven af en kuperad, leende bygd, har V. ett ovanligt inbjudande yttre och är utan tvifvel en bland våra vackraste landsortsstäder. Några i arkitektoniskt hänseende framstående offentliga byggnader eger V. knappast. Främst står domkyrkan, enligt legenden grundlagd af S:t Sigfrid, många gånger tillbyggd och förändrad samt 1849--52 restaurerad (af K. G. Brunius), i tornet inrymmande det dyrbara stiftsbiblioteket. Vidare komma landshöfdingeresidenset, en vidsträckt stenbyggnad vid Stora torget, vid hvars motsatta sida rådhuset är beläget, gamla och nya läroverkshusen, Smålands museum (1884), lasarettet, biskopsgården Östrabo straxt ö. och hospitalet s. ö. om staden. Å stadens kyrkogård är skalden Tegnér jordad. Stadsområdet utgör 845 har, satta till 10 mtl. År 1891 utgjorde hela taxeringsvärdet 7,618,900 kr., deraf 1,205,100 kr. för jordbruksfastighet. År 1890 upptogos stadens tillgångar till 818,597 kr., skulderna till 587,625 kr. För hvarje krona bevillning till staten utdebiterades för kommunala ändamål kr. 3,05. Innevånarnas antal har vuxit från 2,540 år 1850 till 3,737 år 1870, 4,935 år 1880 och 6,648 år 1892. Handlandenas antal uppgick 1890 till 47, med 63 biträden, handtverkarnas till 76, med 128 arbetare. I V. funnos s. å. 6 fabriker, af hvilka den största, en tändsticksfabrik, sysselsatte 456 arbetare och hade ett tillverkningsvärde af 465,640 kr. Ehuru enda staden i länet och hufvudort för en vidsträckt trakt, förblef V. länge, i brist af sjökommunikationer, en obetydlig plats. Detta har väsentligt ändrat sig till ett bättre, sedan staden erhållit jernvägsförbindelser, å ena sidan till Alfvesta vid Södra stambanan, å andra sidan öfver Emmaboda till Kalmar och Karlskrona. I midten af Febr. hålles sedan gammalt en marknad, den s. k. »Sigfridsmässan». Kreditanstalter äro afdelningskontor af riksbanken samt af Smålands och Skånes enskilda banker, Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening, en ränteoch kapitalförsäkringsanstalt äfvensom en länssparbank. För undervisningen är sörjdt, utom genom högre allmänna läroverket, genom ett elementarläroverk för flickor, folkskolelärareseminarium, folkskolor och en kungl. blindskola (sedan 1884; med 38 lärjungar 1892). Från boktryckerier i V. utkomma tidningarna »Smålandsposten» 3 och »Nya Vexiöbladet» 2 gånger samt »Smålandspostens Veckoblad» och »Smålänningen» hvardera 1 gång i veckan. I kyrkligt hänseende utgör V. jämte V. landsförsamling ett regalt pastorat, hvars innehafvare tillika är stiftets domprost. Vid val af riksdagsman i Andra kammaren är V. förenadt med Oskarshamn till en valkrets. Stadens vapen är på silfverbotten stadens rådhus (rödt) med inskriften 16 W 98.
Sedan urminnes tid har Vecsioren l. Vaexsior varit hufvudorten för Värend. Antagligen föranledde platsens betydelse såsom offer- och marknadsställe den helige Sigfrid (se denne) att välja densamma till utgångspunkt för sin missionsverksamhet i Småland. Ehuru biskopssäte sedan 1100-talet och i verkligheten köpstad, utverkade sig dock samhället stadsprivilegier först 1342; förmodligen ansågos de i denna af svenska kronan mindre beroende landsände förut obehöfliga. Under medeltiden funnos der flere fromma stiftelser, såsom ett franciskan-kloster (se nedan) och ett helgeandshus. Redan på 1300-talet fanns en skola i V. Domkyrkoskolan var mycket besökt (550 lärjungar 1641). 1643 fick V. gymnasium. Några vigtiga historiska minnen knyta sig ej vid V., men flere gånger under de danska fejderna har staden blifvit härjad af fiender (Febr. 1570, 1611). Ännu flere gånger har den hemsökts af eldsvådor (1516, 1658, 1690, 1838), svårast kanske d. 31 Okt. 1843, efter hvilken sistnämnda staden erhöll sina breda gator. A. G.
Vexiö kloster, tillhörande franciskan-munkar, anlades mot medeltidens slut och hann sålunda aldrig komma till någon betydenhet. Åtskilliga gårdar blefvo dock dit donerade, af hvilka nio nämnas såsom 1529 återbördade af gifvarnas slägt. År 1531 skänkte konung Gustaf I till Gudmund Speyl, domprost i Vexiö, klostrets qvarlåtenskap i böcker. Boskapen skulle utdelas bland de fattige, mässkläderna till närbelägna kyrkor. Husen, som tillhört klostret, skulle säljas för konungens räkning. Silfret, deribland 11 kalkar, tog konungen sjelf om hand. C. S-e.