Viburnum

Viburnum L., bot., farmak., ett slägte af större eller mindre buskar, hörande till nat. fam. Sambucineae Batsch (en afdeln. af Valerianeae Fr.), kl. Pentandria L., med utbredning inom Sverige upp till Ume lappmark samt för öfrigt inom mellersta och södra Europa jämte motsvarande jordbälten i Asien och Nord-Amerika. Bladen äro motsatta, enkla, fjädernerviga eller handnerviga, med af nervförgreningen beroende olika form och beskaffenhet af bladkanten (helbräddade eller flikiga). Blomställningen är ett knippe, i hvilket blommorna sitta jämnhögt utbredda. Blomfodret är mycket litet, 5-tandadt, och blomkronan i allmänhet klocklik, 5-flikig. Ståndarna äro 5 och frukten en stenfrukt med ett enda, plattadt frö, omgifvet af ett pergamentartadt eller brosklikt skal. Hos den svenska arten, V. opulus L., olvon, snöbollsbuske, äro de yttersta blommorna i knippets kant sterila, enär befruktningsdelarna äro högst ringa utvecklade, och i sammanhang dermed äro blomkronorna der nästan hjulformiga, med mycket stort, plattadt, hvitt bräm, som är ojämnt 5-flikigt. De fertila blommorna innanför dessa kantblommor äro gulhvita. Den mogna stenfrukten (olvon, egentl. »ulfbär») är saftig och har högröd färg. I trädgårdarna odlas en varietet, den egentliga snöbollsbusken, som har knippena klotrunda och sammansatta uteslutande af stora, hvita, sterila blommor. Många andra varieteter af denna art odlas, såsom brokbladiga slag o. s. v. Flere arter, såsom V. lantana L., från mellersta och södra Europa, samt V. lantanoides Mich., från Canada, och V. Tinus L. (Lauriis Tinus), från södra Europa, odlas dels i trädgårdarna, dels i svala växthus samt i våra rum såsom prydnadsväxter. -- Cortex, flores et baccae Opuli l. Sambuci aquatici (d. v. s. bark, blommor och bär) voro förr officinella och använda såsom urindrifvande. O. T. S.