C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

Men att af en missledd finkänslighet tillåta det vilsekomna snillet förbli en helt och hållet olöst gåta, hvilken framtiden kunde sätta i scen, öfverensstämmer ej med vår uppfattning.

Vi hafva redan på tal om Almqvists ungdomsskrifter påpekat den fara som kan ligga i ett hat till den konventionela moralen, ett begrepp som lätt uttänjes långt utöfver hvad en reformator ursprungligen tänkt sig. Som bekant, hafva vissa frisinnade författare i våra dagar hunnit derhän, att de ej anse begreppet godt och ondt såsom något oföränderligt, utan såsom någonting efter tidehvarf och åsigter vexlande. De glömma, att en märklig utveckling till det bättre gör sig gällande i Gamla och Nya testamentets sedelag, att moralen luttras i de senare delarne af Gamla testamentet liksom i Talmud, långt innan kristendomen gryr. Buddhisternas sede-lärare komma i renhet de kristnas ofta mycket nära, och hos Kon/utse finnas yttranden, som vunnit ett eko i Bergspredikan. Hos hebreer, inder och kineser utvecklade sig alltså samma eller nästan den samma uppfattning af det goda och onda, hvaraf torde följa att det blott kan gifvas ett sant begrepp för det goda. Du skall icke mörda, icke begå äktenskapsbrott, icke aflägga falskt vitnesbörd — dessa och dylika förbud hafva, enligt en skarpsinnig författares uttryck, vid växande insigt och utveckling uppenbarat sig hos hvaije folk lika säkert, som hvarje folk, efter någon öfning med talstor-heter, tillegnat sig de aritmetiska erfarenheterna inom de fyra lägsta räknesätten.

Från sitt hat mot den konventionela sedligheten utvecklade sig Almqvist småningom till ett suveränt förakt för hvad menniskor i allmänhet betrakta som den menskliga samvarons förutsättningar. I sin roman »Jagtslottet» antyder han, att mordet kan under vissa förhållanden vara en enkel och naturlig sak, för att icke säga en pligt mot den som man mördar, och i förordet till Amorina framhåller han liknande eller ännu vildare idéer såsom frågor för kommande sekel. Enligt meddelande af en bland Almqvists äldsta umgängesvänner, var Bulwers förbrytareroman »Eugene Aram» på sin tid ett älsklingsstudium för författaren af Tömrosens bok.