C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

stades utrikes, har meddelat oss, att A. någon tid före afvik-ningen infunnit sig hos honom och efter hvaijehanda preludier framlagt sitt ärende, att nämligen dels få lära känna stryk-ninets verkningar, dels erhålla en qvantitet deraf. Som skäl till denna begäran, om hvars snabba uppfyllande han visade sig angelägen, uppgaf han sig vara sysselsatt med författandet af en roman, hvars ämne var en i Frankrike timad förgiftning, hvarvid stryknin hade blifvit användt, och för att kunna inlägga så mycket mera sanning i skildringen, ville han sjelf se hur stryknin såg ut samt af dr S. få upplysning om dess verkningar, för att kunna i romanen noga beskrifva det. Dr S. svarade att det ej var tillåtet att utlemna sådant och nekade att uppfylla A:s begäran, men då A. under samtalets lopp fick veta att stryknin är en beståndsdel af räfkaka, förklarade han sig för sitt ändamål belåten, om han erhölle det senare ämnet, hvilket han dock ej fick.

Härvid torde den frågan tränga sig på de flesta: Huru kunde Almqvist hos apotekare förfråga sig om gifter och deras verkningar, då det ej borde vara en så boksynt man som Almqvist obekant, att det gifves toxikologier i mängd, der han kunde fått veta mer än ett dussin apotekare känna till? Och vidare: huru var det möjligt, att han trodde sig skola kunna genom läkare erhålla giftqvantiteter som verka dödande, allden-stund han väl borde veta att för sådant ändamål (räf- eller annan rofdjursfångst), åtkomsten deraf är förknippad med så inånga säkerhetsmått och så öppet, att innehafvaren är ansvarig för allt? — Det är onekligen den beqvämaste utvägen, att inför detta och dylika spörsmål antaga att Almqvist varit för tillfället sinnesrubbad, men vi tro att saken kan hafva en enkel och psykologiskt tillfredsställande förklaring.

Redan 1850 vid jultiden började Almqvist sina rådplägningar rörande gifters verkningar, och häri måste man spåra en tydligen på förhand anlagd plan. Hans uppgift i brefvet till polismästaren, att han, några veckor före afvikningen, för en apotekare förevisat ett *stycke arsenik, som han påstod sig hafva funnit hos von Scheven, blef under ransakningen bestyrkt, men vid samma tillfälle intygades det, att Almqvist