C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet

redan föregående år hos samme man förfrågat sig om orsaken, hvarför arsenikförgiftning så lätt upptäckes och om icke en sådan förgiftning kunde verkställas på sådant sätt, att upptäckten deraf försvårades och gjordes omöjlig.

Det förefaller oss som om en reqvisition af giftbeskrif-vande arbeten, genom bokhandeln eller1 i någon offentlig boksamling, skulle varit för Almqvist nästan lika genant som samtalen rörande dessa ämnen. Dessutom kunde han hoppas att genom en skicklig manövrering under ett samtal icke endast erhålla en beskrifning, utan äfven verkligen bekomma det gift han önskade. Låt vara, att planen nu efteråt förefaller svårfattlig — det är vanligen så med det som misslyckats, att man nämligen efteråt förvånar sig öfver vederbörandes enfald.

Vidare har Almqvist sjelf och många med honom, efter upptäckten, frågat hvad nytta han kunde haft af von Sche-vens död. Skulle icke detta frånfälle fastmera skadat Almqvist, i det hans reverser då genast borde blifvit af arfvingarne upptäckta och lagligeri beifrade? 'Men i detta som i andra fall har Almqvist sjelf undanryckt stöden för dem som skulle vilja tänka sig möjligheten af hans oskuld.

Den 25 maj 1851 besökte nämligen Almqvist von Sche-vens son och meddelade honom då att hans fader nu mera blifvit så försvagad till både kropp och själ, att han nära nog kunde anses för »décrépit», hvilket uttryck Almqvist, på von Schevens fråga, öfversatte med »sinnessvag»; vidare till-kännagaf Almqvist, att fadren vore omgifven, såsom orden föllo sig, af en mängd »slödder och figurer», som dagligen gingo ut och in hos honom, och hvilka Almqvist knappast till namnet kände, hvadan Almqvist ansett för en pligt att derom upplysa sonen, emedan Almqvist fruktade att dessa personer skulle utplundra fadren.

Den 31 maj besökte Almqvist åter unge von Scheven och hade då synts häftig samt genast vid ankomsten yttrat: »Nu står det mycket illa till med din far, nu är han sämre både till kropp och själ; din far lefver ej länge, derför kommer jag ännu en gång för att uppmana dig att taga vård om honom sjelf och hans bohag. Samma figurer gå der ännu;