Sida 26
Stockholm i början af 1500-talet af Otto Sjögren
Lilla Värtan gingo då vida högre upp än nu. I sistnämda fjärd uppflöt Näckströmmen från träskmarkerna norrut längs Brunkebergsåsen, öfver nuvarande Näckströms-gatan och bildade en liten träsksjö, »Katthafvet», där nu Berzelii park utbreder sig och musiken från Berns salong ljuder; den utmynnade vid Käpplingeholmen.
Följde vi nu härifrån den stråt, som i våra dagar betecknas af spårvägens »ring-linie», så skulle vi finna den gä, ej mellan .ståtliga husrader, utan genom en tämligen genuin landsbygd, med kringströdda små boningslägenheter, s. k. malmgårdar, sank ängs- eller skogsmark. Så är ock fallet med vårt nuvarande aristokratiska Östermalm; där låg, omgifven af skogsdunge och träsk, den lilla byn Vädla, i hvars närhet Gustaf Vasa utkämpade sin första vapenbragd. I närheten af nuvarande Johannes-kyrkan låg S:t Görans hospital; där härbergerades spetälska, hvilka det ålåg att med träskramlor ideligen varna de vägfarande för att komma dem alltför nära. Närma vi oss nu åter till Klara sjö, så må vi sätta oss öfver till motsatta stranden, till den nuvarande Kungsholmen. Den hette då Munkeliderna; namnet angifver, att den till stor del var klosterjord. Där funnos stora tegelslagerier, af hvilka Klara kloster drog intäkten. Där låg äfven en liten jordägendom, som någon tid tillhört Sturesläkten.
Från Kungsholmen promenerar man nu bekvämt på Järnvägsbron förbi Ströms-holm till Riddarholmen. Det gick ej så lätt den tiden att färdas från Munkeliderna till Gråmunkeholmen. Ville man ej taga den långa omvägen förbi Klara kloster öfver den tidens dubbla Norrbro, så måste man sätta öfver i båt. Strömsborg såg man då näppeligen en skymt af, ty detta skär hade då svårligen med sin öfversta spets stuckit upp öfver vattenbrynet. Båten kunde där tryggt ha glidit öfver den plats, där nu det nya Strömsborgshuset som bäst skjuter upp i höjden. Hade den möjligen måst stanna vid nuvarande Riddarhustomten, så hade det ej varit af landfäste men måhända af den nedfällda bommen vid skeppsbryggan, som omgaf Gråmunkeholmen. Landstigen på denna holme kunde man sedan öfver Gråmunkebron börja vandringen söderut.
Genom den af sitt porttorn skyddade Söderport i närheten af Järntorget gick man vidare öfver den träbro, som förenade staden med Södermalm; äfven denna bro kunde i krigstid uppvindas. I närheten af densamma funnos vattenkvarnar, hviikas hjul drefvos af den förbiforsande strömmen. Sluttningen af Söderåsen var glest be-bygd; det mesta utrymmet upptogs af kålgårdar, beteshagar och planteringsland. Vid stranden närmast bron låg en rad af slaktarbodar, och därutanför sträckte sig en lång träbrygga, vid hvilken båtar lade till. På Södermalm var plats beredd för åtskilliga industriella anläggningar, som ej fingo utrymme eller lämpligen kunde hysas i staden. Vid Klockviken götos klockor, och äfven grytgjutarne hade där sina verkstäder. Vid Tegelviken voro tegelslagerier anlagda. Både där och annorstädes hade repslagare sina banor, om hvilka på ett annat ställe Repslagaregatans namn erinrar. Längst österut lågo »själabodarna», där man af säldjurens späck beredde tran; de innehades dels af kyrkliga stiftelser, dels af enskilda personer. Vid Skinnarviksbergen fäster sig minnet af där anlagda garfverier; Timmermans- och Krukmakaregatorna erinra om de handtverkare, som i den nejden fordom haft sina verkstäder.
Om gator i vår tids mening kunde vid denna tid ej på Södermalm blifva tal; men fyra vägar gingo från södra bron i olika riktningar öfver detta område. En gick längs stranden österut till själabodarna; en annan gick åt sydost uppför sandbrinken till »löten >, där på höjden var uppfördt ett kapell till hågkomsten af det heliga korset; i Kapcllgränds namn bevarar sig ännu ett minne däraf. Botgörare vandrade mellan rådhuset och detta kapell för att under sin ruelse för sig upplifva minnet af Jesu lidande. Till detta kapell hörde den nu i dess närhet återuppresta minnesstenen, på hvilken Kristi korsfästelse är afbildad. På Pelarbacken stodo de fyra pelare, som tillhörde Södermalms afrättsplats. Öfverst på höjden, där nu Katarina kyrka reser sig,
Källa: Project Runeberg ·