Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Revy i bild och ord

och sammandrabbade där väldeligen. Men medan striden som bäst pågick, tågade Peder Fredag ut med sin i kapellet gömda styrka och föll dem med stor häftighet i ryggen. Danskarne ledo då en så stor förlust, att deras motståndskraft för följande tiden syntes bruten. Vid flottbryggan mellan Södermalm och Valdemarsö lät nu Gustaf bygga ett fast blockhus, hvilket han försåg med kanoner; i namnet Blockhusudden lefver ett minne däraf ännu kvar.

En mängd öfverlöpare kommo nu från den hårdt ansatta staden till det svenska lägret. Somliga smögo sig vid lägligt tillfälle ut genom portarne, andra genom bom-marne eller huru de annars kunde. Somliga gömde sig i Klara kloster för att sedan söka sig någon utväg därifrån. Men dessa förråddes och kommo i olycka. Klostrets abbedissa, som var svägerska till den tyske borgmästaren Gorius Holst, öfverenskom nämligen med denne att genom aftalade tecken förråda flyktingarne. Då sådana hystes, plägade hon i ett högt på muren beläget fönster om dagen uthänga ett hvitt kläde och om natten en brinnande lykta. Knektarne skyndade då till klostret och grepo flyktingarne, »trakterandes dem som elända slaktefår ganska obarmhärtigt». Detta förräderi fick Klara kloster i en snar framtid hårdt umgälla.

Den tilltagande lifsmedelsbristen gjorde nu, att man ur staden utdref djäknar, munkar och allehanda löst folk, som kunde undvaras. Det var nu tydligt, att Stockholm ej länge kunde hålla sig. Underhandlingar började föras på flere håll. De tyske knektarne erbjödo sig att öfverlämna staden åt Liibeck mot villkor att utbekomma sin innestående sold. Liibeck var därtill ej ovilligt. Men till all lycka hade Gustaf, som kring sig allt fastare samlat Sveriges makt, äfven ett ord med i laget. Han pådref med allt större kraft belägringen i början af året 1523, och under tiden fullföljdes grundläggningen af det nya svenska konungadömet.

*

Stockholm vid Gustaf Vasas regeringstillträde.

I början af januari 1523 hölls i Strengnäs uti det af biskop Konrad Rogge uppförda biskopshuset, som nu är läroverkshus, det riksmöte, där Gustaf Vasa utsågs till Sveriges konung. Genom det med Liibeck afslutna fördraget, hvarigenom Sveriges ekonomiska beroende af den mäktiga hansestaden blef större än någonsin, köptes, kan man säga, Stockholms samhörighet med Sveriges rike. Efter riksmötets af-slutande drog den nye konungen genast åstad för att mottaga sin blifvande hufvud-stad, hvars uppgifvande nu var afgjordt.

Dagtingan blef nu snart uppgjord. De utländske knektarne fingo fritt attåg; en del af dem trädde i svensk tjänst. Konungen lofvade att stadfästa Stockholms gamla privilegier och framdeles tillöka dem med nya. De invånare, som ville afflytta till annan ort, skulle därtill äga frihet, men endast på villkor att lämna sina hus och annan ägendom i konungens våld. Till honom skulle äfven aflämnas de i hamnen liggande fartygen, särskildt om de tillhörde konung Kristian eller Gustaf Trolle.

Redan den 19 juni hade stadens portar blifvit öppnade, och de förut belägrande lefde nu fredligt samman med de belägrade. Den 21 juni uppgafs slottet; det mottogs på konungens vägnar af Peder Hård, hvilken där insattes som hans fogde. Borgmästaren Gorius Ilolst, nyss förut Gustafs fiende, upptogs som undersåte, sedan han med ed förpliktat sig till trohet, en ed som han dock framdeles ej så noga höll.

På midsommaraftonen höll konung Gustaf genom södra porten sitt högtidliga intåg, omgifven af nyutsedda riksråd samt sina »hofmän», d. v. s. kungliga krigare.