Sida 198
Kanton. Derunder anlände från hufvudstaden lifmedikus Ekström, på utfärd till sitt närbelägna landtställe. Han stannade i allén, steg ur åkdonet och gaf tecken med handen. Öfverste Hierta kommenderade halt, skyndade till Ekström, återvände i hastig fart framför fronten, sammankallade officerarne och förkunnade den efterlängtade födelsen af en prins, med tillägg, att all exercis för dagen instäldes. Det uppträde, som nu följde, står ej att beskrifva: anlopp på Ekström, som måste taga sin tillflykt bakom ett träd, för att ej blifva kullriden; kapplöpning under hemfärden; middag med lifvade skålar; bålar i det fria för officerare, underofficerare och manskap; lekar, i hvilka förbigående personer med eller mot sin vilja tvungos att deltaga; hurrarop och flitigt saluterande med champagnekorkar; med ett ord en fullkomlig glädjeyra, som ej slutade förr än långt fram emot den påföljande morgonen.
Min fader hade under flere år lidit af svår vattusot. Försommaren 1827 hade en skenbar förbättring inträdt, och då landtluft ansågs ändamålsenlig afreste föräldrarna och med dem deras barn till min moster, fröken Gustafva Tham på Älby i Upland. Efter förnyade sjukdomsfall afled der min högt älskade fader i skötet af sin familj den 19 augusti 1827. Jordfästningen förrättades i Vendels kyrka af hans gamle vän och anförvandt, erkebiskop Rosenstein, och hans stoft förflyttades påföljande vinter af min bror och mig till vår i Vesterås domkyrka varande familjegraf.
Jag begärde och erhöll derefter sex månaders permission, för att biträda min moder med ordnandet af hennes angelägenheter. Huset måste nu ställas på en mycket sparsam fot, sedan min faders lönetillgångar bortfallit och hon således för egna och barns lefnadskostnader var inskränkt till afkastningen af den icke betydliga ärfda förmögenheten.
Sommaren 1828 deltog jag i topografiska korpsens öfningar, synnerligen dess rekognosceringar i Vestmanland, hvaraf jag framdeles hade både nytta och fördel, likasom af det allvarliga arbete jag vintren 1829--30 nedlade å tyska språket för herr Spanier och å det franska för abbé Bonbaron.
I de flesta ämnen, som afsågo mitt yrke eller min humanistiska bildning, hade jag på detta sätt under min subalterntid
Källa: Project Runeberg ·