Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

sökt att efter förmåga skaffa mig nödiga insigter. Statsekonomiska och politiska vetenskaper utöfvade deremot på mig ingen dragningskraft. Men äfven inom deras område skulle jag, genom inträffande händelser, blifva småningom indragen. Många af mina vänner, som nyss inträdt i riksdagsmannaåldren, voro nämligen vintren 1828 mycket ifrige att förbereda sig till den kommande riksdagen samt höllo för sådant ändamål ofta sammanträden och talöfningar. Jag var, såsom född först år 1804, visserligen för ung att uti dem taga någon verksam del; men derigenom väcktes dock min håg för allmänna ärenden, och det lyckades mig att vid början af 1828 års riksdag blifva såsom extra kanslist anstäld vid riddarhuset. Detta var ett eftersökt sätt för unge adelsmän att få öfvervara ståndets sammanträden. Man var skyldig att, om och när riddarhussekreteraren så påfordrade, biträda med skrifning i kansliet; men detta åliggande togs föga i anspråk, emedan de unge herrarne i allmänhet icke voro dertill synnerligen lämpliga. Emellertid tyckte jag, att jag väl borde göra något för den ynnest, som genom anställningen blifvit mig visad; och, då ett par månader förgått, utan att något arbete blifvit mig förelagdt, vände jag mig en dag till riddarhussekreteraren Lagerheim med förfrågan, huru vida han ej ville taga mina ringa krafter i anspråk. Lagerheim svarade ganska vänligt, att, då han behöfde mig, skulle han sända bud. Något sådant afhördes dock icke, och efter en tid förnyade jag derför min förfrågan. Nu lemnades mig några papper med tillsägelse, att jag skulle renskrifva dem. Jag skyndade till hemmet, ifrig att fullgöra mitt uppdrag, men blef ej litet öfverraskad, då jag fann, att papperen endast innehöllo förteckningar på riddarhussekreterarens linne och silfver. Utan att rätt veta, om jag skulle upptaga detta såsom ett skämt eller ett misstag, renskref jag papperen, men frågade vid deras aflemnande, om extrakanslisternes göromål alltid voro af denna beskaffenhet. Lagerheim svarade mig leende: "Herr löjtnanten har nu fullgjort sin tjenstepligt" -- och så var det äfven. Den 5 maj 1829 fylde jag 25 år och intog då säte och stämma på riddarehuset, likväl endast såsom en tyst åhörare.

Flere ibland de slägter, som varit mest tillgifna kejsar Napoleon, voro under den bourbonska tiden i Frankrike mindre väl anskrifna och hade derför derstädes ringa utsigter till fortkomst.