Sida 200
En del af dem hade, frivilligt eller af tvång, måst lemna fosterjorden, och åtskillige af deras yngre medlemmar sökte att genom anställning i främmande länders härar vinna befordran och sysselsättning. Att dervid deras blickar skulle riktas emot Sverige var naturligt, icke blott derför, att den heliga alliansens grundsatser stängde vägen för dem i de flesta andra länder, utan äfven derför att de hoppades vinna en beskyddare i Sveriges konung, den forne franske marskalken Bernadotte. Sålunda hitkommo i början af 1820-talet marskalk Neys båda söner, prinsen af Moskwa och hertigen af Elchingen, samt general d’Erlons ende son. De förre blefvo såsom underlöjtnanter anstälda vid artilleriet, den senare vid lifgardet till häst. Något senare anlände äfven begge bröderne d’Otrante, af hvilka den äldste erhöll plats på lifgardet till häst, den yngre på lifregementets dragonkorps. En annan fransman, Daniel Hogguer, tillhörande en på svenska riddarehuset introducerad friherrlig ätt, född år 1800 och kapten vid schweizergardet i Paris, tillbragte vintren 1826--27 i Stockholm. På grund af den liflighet och den verldsvana, som flerårigt vistande i den franska hufvudstaden medförde, samt en icke ringa tilltagsenhet, blef han med öppna armar emottagen i de förnämsta kretsarne och lyckades att under denna vinters många sällskapsnöjen spela en framstående roll. Efter att år 1827 hafva lyckats blifva utnämd till ryttmästare i generalstaben, sökte och erhöll samma år anställning såsom ryttmästare vid lifregementets dragonkorps, i afsigt, såsom man påstod, att vid blifvande ledighet derstädes erhålla en sqvadrons-chefsbeställning på stat. Att en sådan gåfva skulle blifva högst ovälkommen var natturligt. Derför sökte äfven, ehuru förgäfves, korpsens chef Hierta att motarbeta Hogguers sökta transport. Det enda han dervid kunde utverka var, att äldste löjtnanten, friherre Tersmeden, samtidigt med Hogguer och med befordringsrätt framför denne utnämdes till ryttmästare. Jag blef således, såsom den näst äldste i löjtnantsgraden, den som i första rummet kunde komma att förlora på Hogguers inympning på dragonkorpsen. Hierta meddelade mig detta förhållande och frågade, om han, till minskande af mitt obehag, kunde i annat afseende göra någonting för mig. Jag ifrågasatte då en anställning i generalstaben, hvartill jag ansåg mig icke oberättigad, då jag genom deltagande i topografiska
Källa: Project Runeberg ·