Sida 213
Sedan jag förskaffat mig en "professeur de la langue française", som vissa dagar i veckan besökte mig för att samspråka och öfverse mina skriftliga öfningar, indelades tiden så, att jag vanligen arbetade till klockan 12, derefter besåg stadens märkvärdigheter till middagstimmen klockan 5, sedermera åter arbetade eller brefvexlade till 1/2 8, då jag, med undantag af spektakel- eller balaftnar, begaf mig till värdinnans salong. Längre fram under vintern, då jag hunnit göra bekantskaper, deltog jag emellanåt i sällskapslifvet.
Naturligtvis var det i främsta rummet Sveriges i Paris varande sändebud, grefve Gustaf Löwenhjelm, som förskaffade mig tillfälle att kasta en inblick i pariserlifvet. Löwenhjelms outtröttliga omvårdnad om landsmän, hans beredvillighet att gagna dem och den välvilja, med hvilken han sökte efterkomma deras billiga önskningar, äro allt för väl kända för att af mig behöfva vitsordas. Icke nog med att han ofta såg dem vid sitt gästfria bord och att han på högtidsdagar, t. ex. julaftonen, hos sig församlade alla både resande och i Paris bosatta svenskar; han sökte derjemte förskaffa dem ibland de förre, som dertill kunde komma i fråga, tillträde till större offentliga och enskilda tillställningar. I sådant hänseende var dock Paris denna vinter särdeles vanlottadt. Den nyligen timade julirevolutionen och alla de hvälfningar, som deraf voro en följd, hade störtat en mängd slägter i sorg. Högadeln, likasom embetsmannaskaran, kunde naturligtvis icke godkänna medborgarekonungen Ludvig Filip. Dessa samhällsklasser hade derför dragit sig tillbaka till sina gods på landet eller lefde de ett tyst och indraget lif i Paris. Det var således i de diplomatiska kretsarne, likasom hos en och annan rik bankir, excellensen Löwenhjelm kunde skaffa mig inträde. Men detta var dock tillräckligt för att få kännedom om lefnadssättet, och jag fann, att här såsom annorstädes den största yppigheten, om äfven icke den smakfullaste, utvecklades af börsmatadorerna.
Som Tuillerierummen under revolutionsdagarne blifvit betydligt skadade och till följd deraf tarfvade en större reparation, begagnade konung Ludvig Filip denna vinter sin gamla bostad i palais royal. På en af de baler, som derstädes gåfvos, var jag närvarande. Dessa baler benämdes spefullt: "les bals des épaulettes de laine", och de gjorde i sanning skäl för namnet, ty, med
Källa: Project Runeberg ·