Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar

undantag af diplomater och främlingar, var nästan hela den manliga personalen iklädd nationalgardets uniform, till hvilken hörde epåletter med stora fransar af rödt ullgarn. Sällskapet föreföll visserligen något blandadt, men balen var i öfrigt väl anordnad, med sittande aftonmåltid i flere rum och i tvenne omgångar. Vid balens början skedde en hastig föreställning för konungen, drottningen och deras barn. Den uppmärksamhet, som man visade dessa senare, var ej synnerligen stor. Under aftonmåltiden kom den sextonårige hertigen af Nemours ned i matsalen för att äta, men ingen syntes hågad att lemna honom plats vid bordet, så att det slutligen blef jag, den främmande officern, som stod upp och, efter mycket krusande å prinsens sida, nödgade honom att sätta sig på min plats.

Att nationalgardets uniform å denna bal, likasom å alla andra offentliga tillställningar under vintern 1830-31, så allmänt begagnades, bör icke förvåna. Denna sedan 1789 års revolution för det franska folket kära inrättning hade under den äldre bourbonska grenens regeringstid varit förbjuden. Förgäfves hade många rop höjts för dess återinförande. Karl X och hans ministrar vägrade enständigt att dertill lemna bifall. Då inträdde dagarne den 28, 29 och 30 juli. Gardena blefvo upplösta, och de i Paris varande linjeregementen försändes till andra garnisoner. Nationalgardet kallades till lif med uppgift att vaka öfver ordningen, och den åldrige general Lafayette trädde i spetsen för detsamma. Som genom ett trollslag skyndade den manliga befolkningen att låta inskrifva sig. Det blef en modsak och tillika ett politiskt försigtighetsmått, att ingen, som tillhörde de bättre och förmögnare samhällsklasserna, fick undandraga sig. Prinsar, ministrar, högre och lägre embetsmän, kapitalister, handlande, läto alla upptaga sig i nationalgardets rullor och anlade alla dess uniform. Men icke nog dermed, den ojemförligt största delen deltog äfven i de ofta förekommande öfningarna, och jag erkänner öppet, att jag med verklig beundran var vitne till de oerhörda uppoffringar af tid och penningar, som nationalgardestrupperna af samtliga vapnen denna tid underkastade sig för att vinna öfning och skicklighet i sitt nya yrke -- och detta utan ersättning af staten. De lyckades äfven att inom kort tid ernå en färdighet, som var förvånande; och en dag på efterhösten såg jag 80.000