Sida 217
den lärda och politiska verlden, såsom Chateaubriand och den nyligen ur sitt långa och grymma fängelse å Spielberg utsluppne Silvio Pellico, hvilken senare med italiensk liflighet för sällskapet skildrade sina sorgliga öden.
Madame Recamier mottog sina gäster liggande och iklädd en nattdrägt, hvilken, likasom sängens alla tillbehör, var ytterst dyrbar och smakfull. Äfven jag hade en stund förmånen att få intaga hedersplatsen vid hennes fötter och måste erkänna, att jag sällan träffat en qvinna, som bättre än hon förstod att fängsla genom ett underhållande samtal. Denna afton var således i hög grad minnesvärd. Det föreföll mig dock, såsom om jag i detta sällskap spelade rollen af sparfven i en tranedans, och af denna anledning kom jag aldrig mera tillbaka i madame Recamiers hus, ehuru mycket jag efteråt ångrat en sådan försummelse.
Grefvinnan Tascher de la Pagerie, nära anförvandt till drottning Desideria, med henne anländ till Stockholm år 1823, och i flere år derstädes tjenstgörande såsom högstdensammas hofmästarinna, hade nu lemnat denna befattning och var sedan några år åter bosatt i Paris. I hennes inskränkta, men utsökta familjekrets tillbragte jag några angenäma aftnar. Omfattande mig med mycken godhet, föreslog hon mig att blifva kammarherre hos drottning Desideria, för hvilket ändamål hon ville hos denna sin höga väninna använda allt sitt inflytande. Då jag nyligen blifvit upptagen i konungens, hennes gemåls, "famille militaire", såsom Karl Johan kallade sin stab, afböjde jag detta hedrande anbud, men antog i stället med tacksamhet förslaget att, vid min afresa från Paris, få medföra rekommendationsbref till grefvinnans i München bosatte svåger, generalen grefve Tascher de la Pagerie, en godhet, hvaraf jag sedermera skördade lika mycken nytta som nöje.
Generalen grefve d’Erlon, densamme som i slaget vid Waterloo förde befäl öfver en af Napoleons armékorpser, hade nyss med sin enda dotter återvändt till Paris, efter den landsflykt han under bourbonska tiden varit underkastad. Min bekantskap med hans i svensk tjenst varande son förskaffade mig det välvilligaste emottagande af den älsklige gamle mannen; och ehuru han, ännu utan all anställning, lefde på en mycket indragen fot, inbjöd han mig dock jemte några vänner på en angenäm middag, vid
Källa: Project Runeberg ·