Sida 218
hvilken jag på allt sätt omhuldades, och som egentligen framställer sig för min hågkomst till följd af en något ovanlig öfverraskning, i hvilken jag kom att spela hufvudpersonen.
Då nämligen efter intaget kaffe likör kringbars, förbigick man mig, som jag trodde af glömska. Dermed var jag dock ingalunda missbelåten, emedan jag ännu hade qvar smaken efter de förträffliga fontainebleaudrufvor, hvarmed middagen afslutats. Fröken d'Erlon nalkades dock i samma ögonblick med en bricka och ett fyldt glas med de orden: "M:r Troil! ceci est exprès pour vous." Att fatta glaset, att dricka den älskvärda Hebes skål och att tömma det i botten var ett ögonblicks verk. Min förvåning då jag märkte, att jag fått en sup vanligt svenskt bränvin, står ej att beskrifva; men huru vedervärdig densamma utan allt tilltugg föreföll efter den utsökta desserten, lyckades jag dock bibehålla fattningen och tackade fröken på det förbindligaste. Detta qvi pro qvo förklaras deraf, att sonen d'Erlon nyligen gjort ett besök hos sin fader och då medhaft en resväska med deruti inneslutna bränvinsflaskor. Hans syster trodde nu, att den största artighet hon kunde visa mig var att på fransk botten låta mig smaka mitt hemlands nektar.
Ännu åtskilliga berättelser från mitt pariserlif kunde väl vara att omnämna, men de äro i allmänhet af allt för enskild beskaffenhet, för att ibland efterlemnade minnen erhålla en plats. Emellertid nalkades tiden för min afresa. Jag hade sett Paris' museer, samlingar och öfriga märkvärdigheter; jag hade åhört förhandlingarna i deputeradekammaren liksom öfverläggningarna i processen emot Karl X:s ministrar; jag hade närvarit vid S:t Simonisternas egendomliga sammankomster. Det var blott ett enda ställe, der det ej lyckats mig vinna inträde, nämligen Vincennes, hvarest under dessa oroliga tider största delen af Frankrikes artillerimateriel och vapenförråd fans förvarad. Det var i Vincennes som Polignac och hans olyckskamrater sutto häktade, och för att förekomma hvarje möjlighet att underlätta deras flykt var inträdet inom fästet strängeligen förbjudet. Jag hade blifvit underrättad, att enda möjligheten att der intränga berodde på ett skriftligt tillåtelsebref af krigsministern, marskalk Gérard, hvilket måste utverkas genom personligt besök; samt att Gérard, öfverväldigad af göromål för att bringa reda i
Källa: Project Runeberg ·